Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lingua
All My Rivals Are Imaginary Ghosts, 2010
Skivbolag: Aural Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-10-01
Hemsida: myspace.com/linguamusic

Det är ett återseende (eller återhörande?) för mig när Lingua återigen kliver in i min musikaliska sinnevärld. Men är det ett gott sådant? Jag recenserade några demoinspelningar strax innan 00-talets mitt och gösslade med riktigt bra betyg. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag pekade ut Tool som en given referenspunkt då.

Där befinner sig inte den här Stockholmsorkestern idag (och varför jag inte hängt med ordentligt i dess karriär efter demoinspelningarna kan jag faktiskt inte svara på). Den progressivt storslagna skuggan finns förstås där någonstans i bakgrunden, men är inte tillräckligt påtaglig för att samma gamla referenser skulle kännas passande nu igen.

Istället går Lingua en vådlig balansgång mellan rockettrig nerv och postrockig undergång. Den är ofta ganska diffus då musikerna rör sig in och ut ur rak riffrock och mer drömska arrangemang där saker som refräng och vers är underordnade. Ibland fungerar det och då blir den musikaliska brygden närmast hänförande. Ibland haltar det en aning och då är det främst sången som känns en aning enerverande.

Utmanande har det alltid varit och är fortfarande att lyssna på Lingua. Men frågan är om det inte var bättre förr? Eller så är det bara jag som är nostalgisk. Lyssna på Cobalt Sky, ett bevis så gott som något på att stockholmarna fungerar alldeles utmärkt än idag.