Joyzine

[stäng]

Fem korta

Bahnhof

Fem korta frågor till Janus Kortermann Jauch, sångare och gitarrist i danska popbandet Bahnhof...

Varför väljer ett gäng danska snubbar att döpa sitt band efter det tyska ordet för järnvägs- station?
Vi tog namnet Bahnhof för att de flesta band på den tiden hade namn som Suede eller The ”nånting”. Vi ville också uttrycka att vi allihop kom från olika områden i Danmark, vi växte inte upp eller gick i skolan tillsammans. En station är ju en plats där människor från olika platser möts så vi tyckte det var en bra allegori. Och sen är det ju så att det tyska ordet för station är betydligt coolare och mer annorlunda än det engelska…eller det danska – banegård. Jag känner inte till den finska varianten, men den kanske är ännu coolare.

Ni försöker sätta upp några spelningar i Sverige under vintern, vad är era förväntningar inför det? Vad har ni för förhoppningar om den svenska marknaden?
I somras spelade vi på Peace & Love-festivalen i Borlänge och fick både goda recensioner och fint bemötande från publiken. Det gick så bra att vårt management i Sverige och Danmark bestämde sig för att ge ut vår skiva även i Sverige och samtidigt boka några gig hos er. Svenskarna tycks vara lite mer intresserade av rock än folket vanligtvis är i Danmark. Här lyssnar folk mest på pop, r’n’b eller väldigt lättkonsumerad musik. Vi hoppas att det blir några bra spelningar i Sverige, ni har ju massor av bra pop/rock och garageband, men ingen vidare indiescen, kanske kan vi hjälpa till att pusha på den.

Ur ett utifrånperspektiv tycks det som att den danska musikscenen vuxit till sig och blivit mer inflytelserik i världen under senare år, hur ser du själv på den danska scenen?
Det är helt rätt, de senaste åren har det varit stort fokus på den danska scenen. Varje år hålls en festival som kallas SPOT där ett gäng talangfulla danska gäng står på scen. SPOT är väldigt bra på att bjuda in den internationella branschen och när band som Mew, The Ravonettes och Junior Senior skrev på stora internationella kontrakt fanns många som ville följa efter och de internationella agenterna började titta mer mot Danmark. Jag tycker att vi har skänkt ett lite nytt sound till världen. För amerikaner eller fransmän låter vi exempelvis väldigt skandinaviska. Men det fina i kråksången är att de flesta av de här banden kommer ifrån den alternativa scenen. Jag tror att det kan bero på att vi har många små spelställen i Danmark och att det hjälper till att ge näring åt alla dessa indieband. Men det är klart, vi har en hel del riktiga skitgäng också.

Ni använder er en del av franska på ”Reverse”, varför gillar ni det språket?
Det är betydligt mer sensuellt än engelskan som vi vanligtvis använder oss av, så för att skapa rätt känsla i våra sånger använder vi ibland franska. I A brighter day är berättaren faktiskt en tjej som i Danmark mest är känd för att hon deltog i en tidig version av Popstars (en talangjakt i stil med Idol) och vi tyckte att det var en kul grej att stoppa in i låten. Hon är dessutom en väldigt bra sångerska.

Vilka är de mest innovativa banden från Danmark någonsin?
Några vi gillar är:
The Ravonettes – de skänkte nytt liv till 60-talets garagesound.
The Figurines – De har bra låtar och ett helt eget sound, deras sång påminner en hel del om Built To Spill.
Spleen United – Ingen låter som de här snubbarna och deras mix av Depeche Mode och Kraftwerk.
The Broken Beats – Grymma, glada låtar. De sjunger otroligt bra och deras konserter är hänförande.
Aqua – Well, de var i alla fall innovativa.