Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Sagabond
Strings
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-05-04
Hemsida: www.sagabond.se

En känsla av att ha hört bandet, eller i alla fall bandnamnet förut gör sig påmind. Den här skivan är inspelad i två omgångar, hösten 2008 och sommaren 2009 och där emellan tillkom två medlemmar och fullbordade den sextett som nu utgör Sagabond. Instrument som cello, saxofon och fiol nämns vid sidan av de vanilgare och jag brukar tycka om sådant.

Direkt märks det hur Sagabond inte är några noviser, även om det är en första skiva. Man har inte hasplat ur sig ett gäng låtar, utan verkligen jobbat med låtarna ner till minsta stråke. Lager på lager har harmonier, kontraster och stämmor, en genomgående beskrivning för "Strings" som också hörs på inledande spåret Remember och jag blir riktigt imponerad över hur genomarbetat det låter. Men levande och inte alls platt ska tilläggas. Okej, det lutar farligt nära åt irländsk folkmusik emellanåt, men överlag är det en ytterst stabil poplåt.

Dessutom har sångaren Mikael Ingebäck en underbart len röst som passar låten väl. Att hans röst är riktigt bra och klarar mer än så hörs vidare in i skivan. Falsetten i trumdrivna Black rounds är ett exempel. Den fantastiska stämsången med violinisten Susanne Staberg i It's all about you är desssutom magiskt vacker. Att det kunde komma så här bra musik ifrån Lidköping, det har man sannerligen hållit hemligt för mig.

Sagabond är duktiga musiker och kan bygga snygga arrangemang. Jag gillar särskilt när stråkarna får ta stor plats och det får låta så orkestralt som möjligt. Folkpop med alla dessa instrument finns det fortfarande inte tillräckligt mycket av. Hjälp mig, vilka exempel finns i Sverige som inte blir ren nationalistisk folkmusik? Jag tycker att bandet fyller ett visst tomrum, men skulle ändå vilja ha mer kraft i en del av låtarna. Nu blir det emellanåt lite slätstruket med småsega låtar, medan topparna är riktigt bra.

Bandet vet vad de vill, får det gjort och gör det bra. Men något är det som saknas och det ska bli intressant att höra hur Sagabond väljer att utvecklas. Kanske mot klezmermusik? Avslutande låten Karjala 5.2 bär sådana influenser, en låt till vilken basisten Erland Hofgaard tydligen var tvungen att lära sig spela tuba.