Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Tomas Andersson Wij
Sagateatern, Linköping
2010-04-14
Av: Nina Torbacke
Publicerad: 2010-04-15
Hemsida: www.tomasanderssonwij.com

Mina förväntningar inför konserten på Sagateatern är ganska höga då jag vet att Tomas Andersson Wij sällan gör en besviken. Jag är dock lite rädd för att det ska bli en deppig kväll då jag vet att han är en allvarlig man med gitarr, men jag blir snart motbevisad. Det blir en rockigare konsert än vad jag väntat mig och min oro visar sig vara obefogad.

Tomas inleder med Svenska Zombies som är en rätt stillsam låt, men redan efter det sätter konserten igång på riktigt med den nya singeln Det ligger i luften. Det är nästan så att jag blir förvånad eftersom konserten verkligen kommer igång så direkt redan i andra låten. På scenen har han med sig Norrköpingssonen Gustav Spetz på piano och Per Eklund på trummor. De har en stor del i att låtarna verkligen kommer igång på ett annat sätt än vad de skulle göra solo.

Ljudet i lokalen är nästintill perfekt och jag blir förvånad över att Sagateatern inte använts till konserter tidigare om åren. Tomas röst har sällan låtit bättre än den gör ikväll och ändå är han förkyld och febrig, enligt sitt mellansnack.

Sedan smäller han av Allt är bättre än ingenting från nya skivan och där rockar det ordentligt med trummor och piano. I Jag hör dig dåligt finns en sådan desperation i rösten. Det är en av hans största fördelar, röstens intensitet. Låten framkallar gåshud hos mig . Tomas är alltid trovärdig och det känns alltid som att han verkligen menar vad han sjunger och allt är liksom helt igenom äkta.

Därefter är vi tillbaka där allting började gå bra för TAW: Landet vi föddes i. Nu kommer konserten igång på allvar. Sedan följer konsertens bästa låt: Hälsingland som i mitt tycke även är en av hans bästa låtar. Det låter fantastiskt med bandet och jag får rysningar i hela kroppen. Det är nära till tårarna så vackert är det. I Spår som kanske är näst bäst ikväll saknar jag Anna Ternheim som körade på skivan.

Wij spelar som extranummer sin version av Carolas Evighet. Det tar emot lite för honom att sjunga den tror jag, men han talar om att hans turnéledare har bett honom att vara lite ”slampig” och ge folk vad de vill ha och det visar sig ju att folk verkligen vill höra den här. TAW kan ibland kännas på gränsen till pretentiös, men här visar han på smickrande självdistans. Därefter följer Sanningen om dig. Här plockar Tomas in förbandet igen. Det blir en kanonversion av låten, som är betydelsefull för mig personligen eftersom det var med den här låten jag upptäckte Tomas.

Betyget blir en fyra. Jag saknar några av mina favoritåtar. Sedan märker man faktiskt att Tomas inte är i högform i vissa låtar mot slutet av konserten. Ibland känns det dock lite som att jag befinner mig på ett väckelsemöte eller lyssnar på en ovanligt finstämd predikant. Det blir lite mycket gud i texterna stundtals och där känner jag mig en smula utestängd och inte särskilt berörd.