Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Hellacopters
By the grace of god, 2002
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-10-21
Hemsida: www.hellacopters.com

Att det som från början var ett skramligt garageband har utvecklats till något mycket mer lättillgängligt och att Hellacopters blir mer och mer polerade för varje platta de släpper torde vara allmänt känt vid det här laget. Jag tillhör den stora skara som tycker att den här utvecklingen enbart är positiv. Garagerockare finns det alldeles för gott om och även om den genre bandet nu huserar i också är tämligen överbefolkad tillhör de stjärnorna som gnistrar allra klarast.

Hellacopters har hittat ett eget sound i de återhållna, polerade gitarrockkompositionerna. Det svänger riktigt bra och Nicke Andersson (alias Nick Royale) sjunger på ”By the grace of God” bättre än han någonsin gjort. Albumet är sprängfyllt med låtar som besitter stor hitpotential. Första singeln tillika titelspåret är en alldeles förträfflig melodi och det finns en handfull låtar i samma klass på den här plattan. Även om jag är en stor vän av hård rock tycker jag att Hellacopters är som bäst när de låter popelement speglas i musiken och satsar på vackra slingor istället för råbarkat gitarrmangel.

Även om skivan är väldigt polerad finns det inget som helst tvivel om att det är Hellacopters det handlar om, det kan skönjas en röd tråd som går från det första bandet släppte och fram till dagens härliga sound. Det som är mest påträngande när man lyssnar på låtskapelserna är passionen. Det hörs att det här är skapat med hjärtat och inte med någon ful avsikt att tjäna pengar. Det är ärligt, rakt och förbaskat bra.

Ska det nödvändigtvis klagas på den här inspelningen är det väl den gamla vanliga klagosången som måste upprepas. Hellacopters är alltid Hellacopters och stundtals hörs det alldeles för mycket. Det är lite för många låtar som klingar alldeles för lika varandra och tappar man fokusen för en stund låter allt likadant. Men det är en liten petitess i sammanhanget. Det räcker med att lyssna på Pride, Rainy days revisited, Down on freestreet, It's good but it just ain't right och titelspåret för att hela hösten ska vara räddad.