Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Hello Saferide
Hugos, Norrköping
2005-11-18
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2005-11-22
Hemsida: www.hellosaferide.com

Då var det dags att ta tempen på en av Sveriges just nu mest kritikerrosade artister, Annika Norlin, mer känd under pseudonymen Hello Saferide. Knappt någon som påstår sig ha ett någorlunda utbrett musikintresse kan ha undgått singeln My best friend, låten som handlar om nära vänskap innehållandes de högst charmiga raderna;

”Damn! I wish I was lesbian
Damn! I wish I was a lesbian, and that you where, too
So I could fall in love with you”

Framträdanden har gjorts både på Access All Areas (svenskt prestigefyllt showcase-event med fokus mot internationella marknader) och i Nyhetsmorgon på TV4. Hello Saferide hör utan tvekan till en av de mest intressanta debutartisterna i år. Fullängdaren, ”Introducing... Hello Saferide” verkar ha tagit större delen av den svenska recensentkåren med storm. Aningen blygsamt måste jag nog räkna in mig själv i nyss nämna kategori. Skivan är en underbar samling av vackra, något vemodiga, poplåtar till brädden fyllda av undersköna körer, trumpeter och handklapp. Singeln till trots, låten Saturday Nights kan vara den absolut mest positivt överraskande låt jag hört på hela året. Den är helt enkelt genial.

Den stora frågan denna kväll är ändå: kommer Annika med band klara av den svåra övergången mellan studio och live? Kommer de klara av det bättre än vad de gjorde dagen innan på Herrgårn i Linköping? Undertecknad bevittnade även den spelningen kan tilläggas. Har nog aldrig sett så mycket folk där på någon annan spelning under hösten. Under gårdagens spelning var man huvudakt, något som kändes minst en storlek för stort. Idag är man det första av två band (det andra är Tiger Lou). Förhoppningsvis slipper bandet också det tekniska strul man led av till och från i Linköping.

Första låten San Francisco rivs av till delar av publikens stora förtjusning, det är en av de låtar som verkligen gör sig bra i den välockuperade lokalen. Överlag är detta något jag lagt märkte till angående Hello Saferides musik, det är låtarna med lite fart och fläkt som gör sig bäst i denna fullbandsuppställning. En uppställning som för övrigt också innefattar Andreas Söderlund på gitarr och klaviatur (vilken också har producerat stora delar av skivan. Mannen i fråga frontar för övrigt även bandet Niccokick). If I Don’t Write This Song, Someone I Love Will Die och My Best Friend sitter också som ett smäck.

Men däri ligger också lite av problemet. Det känns inte som om detta riktigt är rätt forum för Annika Norlin. De lite mer lugna och avskalade låtarna hamnar i skymundan, de blir bara till låtar i mängden vilket de absolut inte borde vara (förutom redan nämnda Saturday Nights, fortfarande en av årets bästa låtar). Trots att Hello Saferide inte gör en dålig spelning tror jag att de hade gjort sig än bättre om de spelat på en liten mer lågmäld tillställning med en mer balanserad repertoar.