Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Hello Saferide
More Modern Short Stories From Hello Saferide, 2008
Skivbolag: Razzia Records
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2008-10-31
Hemsida: www.hellosaferide.com

Jag är kluven till Annika Norlin. Först och främst kan jag inte bestämma mig för ifall hon passar bäst bakom namnet Hello Saferide eller Säkert!. Det lutar, något tvekande, åt det senare. Kanske beror det på att den engelskspråkiga versionen inte känns lika speciell eller personlig. Inte minst saknas den sköna dialekten. Det blir liksom ett par extra hinder att ta sig förbi innan mötet med musiken. Vad som däremot är helt säkert är att jag verkligen inte förstår hennes storhet, oavsett språklig dräkt. Tillsammans bäddar de faktumen inte för en särskilt positiv recension, åtminstone inte på förhand.

”More Modern Short Stories From Hello Saferide” känns direkt mer uppskruvad, självsäker och komplett än debuten. Nu verkar artisten ha blivit varm i kläderna på allvar och tillåter sig själv att ta större plats. Vilket alltsammans är fördelar. Där den förra skivan fick mig att stundtals gäspa av uttråkning och en känsla av slentrian, känns den här mer variations- och detaljrik. Inte minst tack vare bidragen, de fina insatserna från övriga instrumentalister och vokalister. Overall är en underbar pianoduett med Andreas Mattsson, från avsomnade Popsicle och tillika skivans producent, som kommer att följa med som en värmande tröst nu när det blir allt mörkare och kyligare utomhus. Anna är enkelt sagt vacker pop och detsamma gäller 25 days med sina körer och fantastiska räknande av siffror i texten. Just texterna ska tydligen vara en verkligt stor behållning med Annika Norlin. De tar här sitt uttryck i tolv små historier, som både vill och faktiskt också lyckas berätta något. Utan att det någonstans blir krystat, utan bara personligt. Vissa roliga rader levererar hon också till lyssnaren. Emellertid inte mer än att liknande, och bättre, har hörts förut.

En recension utan paralleller till andra artister, förutom ett alter ego då, borde vittna om ett mått på något unikt. Och även om jag visst skulle kunna dra till med andra kvinnliga singer/songwriters som rör sig i samma musikaliska trakter, skulle det bara kännas onödigt. Med det skrivet, kvarstår samtidigt ett oförstånd inför storheten hos Hello Saferide. Jag ställer mig fortfarande tveksam till den landsstorm av hyllningar som varit. Men däremot har hon nu på allvar tagit mig i handen och i alla fall lett mig en bit på vägen.