Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Pg. Lost
In never out, 2009
Skivbolag: Black Star Foundation
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-12-26
Hemsida: www.pglost.com

Det blir aldrig riktigt spännande.

Jag vet inte hur jag annars ska uttrycka det. ”In never out” har fått snurra varv på varv på varv i flera dagar, men den där extra nivån. Nyanserna som ska skilja det lysande från det ordinära och som jag är övertygad om ska finnas där någonstans i Pg. Losts dramatiska postrock framträder aldrig. Jag antar att det efter idogt lyssnande är det slutgiltiga beviset på att de inte finns där.

Jag gillar Pg. Lost och deras svävande vandring från monotont finstämt till vrålande högljutt, men ”In never out” är inte det styrkebesked som jag trodde att det skulle vara. Speciellt som bandet själva varit väldigt tydliga med att de för första gången är riktigt nöjda med en inspelning. Att det som började som lite latjolajban i replokalen nu blivit något de känner sig nödgade att ta på stort allvar. Det har ju alltid funnits något som legat där och pulserat i väntan på att brisera hos Pg. Lost. Men inte än, inte på den här skivan.

Istället får vi nöja oss med sex stycken mörk postrock som aldrig riktigt tar sig ner på djupet. Gruppen är bra, det kan man inte ta ifrån den. Här finns flertalet riktigt intrikata gitarrpassager och några stegrande stämningsstycken som under de första lyssningarna kan tyckas hotfulla. Norrköpingsgruppen vet precis hur de ska hantera sin genre och sina låtar.

Men det blir aldrig riktigt spännande.