Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Arbogast
Certainties and Doubts, 2009
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Eva Linde
Publicerad: 2009-11-24
Hemsida: www.arbogast.se

Arbogast andra album heter "Certainties and Doubts" och det sammanfattar väldigt väl vad albumet handlar om. Det är skruvade texter om att hålla huvudet kallt i en galen värld, att det är lätt att tro att man har alla svaren men desto svårare att efterleva dem. Aborgast tar den enkla vägen och slutar bry sig alls. Men trots de djupa funderingarna drivs hela albumet i såväl text som musik med glimten i ögat.

Det är texterna, som förvisso skulle må bra av en gallring, som är skivans förtjänst. Det är då synd att man måste sitta med näsan tryckt i konvolutet för att uppleva dem. Man hör nämligen inte alls vad Svante Widerström, som står för både text och musik, sjunger. Det är det där med glimten i ögat som inte alltid faller rätt ut, han lägger sig till med någon sorts accent som antagligen ska rimma till Arbogast ganska bredbenta rock. Det går snabbt, det är många ord som ska avverkas och de fångas inte alls upp.

Det blir tungt att lyssna på, även när man bestämt sig för att faktiskt inte bry sig om vad han sjunger. Man är helt slut när skivans elfte spår tonar ut. Widerströms gälla och skrikande röst ekar mellan pannbenen och man förstår inte hur han orkade spela in skivan. Musiken är avdammad 60-talsinspirerad rock med mycket elgitarrer. Melodierna är främst framtagna för att få plats med all text och det är inga korta spår vi talar om. Tyvärr, vilket är synd på vad som skulle kunna vara en ganska kul skiva, är det man hör mest vad mormor resolut skulle kalla oljud.