Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Cain
The Master Clockwork, 2009
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-11-09
Hemsida: myspace.com/cainswe

Albumdebuterande Cain lånar oblygt rätt av från In Flames utan att skämmas för sig. Hittiga Red Water har en introslinga med mer än en vag koppling till göteborgarnas The Chosen Pessimist och i avslutande Sink knycker de kort och gott grundriffet från Bullet Ride rakt av utan att blinka. Med sådana trumfkort på hand är det lätt att föreställa sig att Cain är ännu ett band som kommit på hur bra västkustscenen var ett antal år försent, men så är det faktiskt inte.

Nej, Cain svarar för tämligen radiovänlig heavy metal med refränger och arrangemang som är betydligt mer ofarliga än det opolerade riffande som de lägger sig till med då och då. Hela ”The Master Clockwork” är tämligen dynamisk och är, trots att bandet balanserar farligt nära gränsen till tradig gubbrock vid några tillfällen, medryckande på ett väldigt positivt sätt.

Det Cain gör så bra är att de inte gör avkall på hårdare partier och pondus bara för att de vill experimentera med den melodiösare sidan av scenen. Det är vuxet och lättsamt, men ändå ungdomligt uppkäftigt mellan varven. En sådan inställning till genren känns sund och kan bara vara positiv när gänget går vidare och utvecklas.

In Flames-stölderna till trots är låtmaterialet dock inte helt klanderfritt. Cain svänger sig snyggt mellan melodiska refränger och snygga riff, men som låtar betraktade är de nio alstren på ”The Master Clockwork” inte särskilt starka. Patrik Stomberg sjunger lite för klent och inga melodier sitter kvar i huvudet när skivan spelat färdigt (jo, det skulle väl vara redan nämnda Red Water då). Ändå är det samlade intrycket av Cain positivt. De är en frisk fläkt på en stagnerad scen som med lite starkare låtskrivande kan förvandlas till ett riktigt utropstecken.