Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Paul McCartney
Ullevi, Göteborg
2004-06-12
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2004-06-29
Hemsida: www.paulmccartney.com

Det finns helt klart något häftigt över att sitta trettio år senare och titta på en av de gamla Beatlarna som fortfarande tycks vara vital och redo att rocka. Då är det synd att han möts av en ganska tillbakadragen och rent ut sagt tråkig publik. Det må vara på det viset att stora delar av publiken är över de femtio och går på McCartney i rent nostalgiska syften, men lite mer drag tycker jag allt att man skulle kunna förvänta sig.

Efter att diverse akrobater och gycklare som jag inte alls förstår meningen med försökt underhålla från scenen i tjugotalet minuter kliver McCartney med band på omkring nio tiden och jag förväntar mig en urladdning. En urladdning som aldrig riktigt kommer. Stundtals svänger det riktigt bra och McCartneys röst håller förvånansvärt bra genom hela det drygt två timmar långa setet, men låtrepertoaren är av allt för skiftande kvalitet för att jag ska bli helt nöjd. De gamla Beatles-klassikerna fungerar självklart i de flesta fall mycket bra och i Hey Jude framkallas en smått elektrisk stämning, men det känns ändå lite splittrat.

Inledningsvis har den gamle stjärnan dessutom problem med ett lite väl skrikigt ljud, något som dock ordnas upp efter ett akustiskt parti med bara McCartney på scenen efter cirka 40 minuter. Att herrn är på gott humör och njuter av att spela inför 35 000 personer råder det inga tvivel om, men han lyckas inte få ut allt det där som skulle kunna lyfta konserten. Nu är det inte alls långtråkigt eller ointressant att beskåda honom, men han har inte det där extra som får showen att lyfta till himmelska höjder. Något som man faktiskt hade kunnat förvänta sig.

Det måste anses väldigt irriterande att de stora videoskärmar som flankerar scenen inte är i synk med ljudet. Det ger ett otroligt förvirrande intryck när trumslagaren viftar i en takt och det som hörs från scenen låter på ett helt annat sätt. Jag är heller inte särskilt förtjust i McCartneys lättköpta publikfrieri genom att försöka prata svenska, det är en alldeles för billig poäng att försöka göra som en så stor världsartist. Pyrotekniken och fyrverkerierna som plockas fram mot slutet är dock mycket sevärda. Beatlens Ullevi-besök var helt klart värt ett besök, men inte så mycket mer än så.