Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Rammstein
Liebe Ist Für Alle Da, 2009
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-10-19
Hemsida: www.rammstein.de

Antingen ett Rammstein som spelar in ojämna plattor eller inget Rammstein alls. Det tycks vara ett faktum vi som nyfikna lyssnare kommer att få leva med tills gruppen på allvar väljer att lägga instrumenten på hyllan och slå igen butiken. Ger man sig på att tolka de signaler bandmedlemmarna sänder ut i allehanda intervjuer är det nämligen lätt att få bilden klar för sig. ”Mutter”, bandets höjdpunkt och det sista riktigt jämnbra germanerna åstadkom, spelades in under en period när bandet var sjukt. När bandmedlemmarna inte tålde varandra och allt var på gränsen till upphällning. Sedan dess har inställningen varit solklar. Antingen kompromissar Rammstein eller så slutar de att existera. Sedan dess har utgåvorna varit ojämna medelvägar, minst sagt.

Således är ”Liebe Ist Für Alle Da” ännu ett Rammstein-alster i raden där lysande varvas med riktigt avskräde. Men jämfört med de två senaste ansträngningarna ”Reise, Reise” och ”Rosenrot” har gruppen ändå spottat upp sig lite. Alla som minns Stirb nicht vor mir och Te quiero puta! Från ”Rosenrot” eller Moskau från ”Reise, Reise” kommer förstås tycka minst lika illa om franskinspirerade Frühling in Paris på den här plattan. Men överlag har Rammstein vänt tillbaka mot det lite hårdare och gjort sin mest aggressiva skiva sedan ”Mutter”.

Bortser man från de spår som mest känns som onödig utfyllnad finns här ett par bitar som borde gå och bli givna livefavoriter. I inledande Rammlied repriserar bandet sig själva med en ny variant av programförklaringen Rammstein. Det är plattans klart bästa låt och en flört med det förflutna. Aggressiviteten i Waidmanns Heil och pampigheten i Ich tu dir Weh är också saker att anteckna på pluskontot. Rammstein levererar sin omisskännligt tyska maskinmetal igen och gör det för det mesta utan onödiga utsvävningar.

Och så har vi då Pussy, låten som med sin snuskiga porrvideo retat gallfeber på moralpolisen och med sin catchiga synthslinga gett hårdrockarna utslag. Det är en låt som kanske inte tillhör Rammsteins finare stunder, men som ändå känns gjuten på den här plattan. Som ett fett streck under att gruppen fortfarande framstår som väldigt ojämn, men ändå gjort betydligt mer rätt den här gången än vad som varit fallet på många år.