Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Sounds
Arvikafestivalen
2009-07-02
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-07-05
Hemsida: www.the-sounds.com

På väg upp till årets version av Arvikafestivalen körde vi genom mörka moln som snarare förde tankarna till den ondskefulle Saurons boning i Mordor i J.R.Rs klassiska Sagan om Ringen än om somrigt juliväder. Turligt nog valde de molnen att åka någon annanstans, för när USA-älsklingarna i The Sounds går ut som första akt på Arvikafestivalens största scen bränner solen som aldrig förr.

Och tur är väl det, det vore synd om Maja Ivarsson skulle behöva frysa i sin minimalt tilltagna utstyrsel för dagen… Historien är nog välbekant för de flesta vid det här laget, The Sounds gav ut en popfräsig debutskiva vid namn ”Living in America” 2002, fick ett par hitsinglar och försvann sedan ut på milslånga turnéer som tog dem långt bortanför Sveriges gränser. Känt är väl också att det funnits ett något komplicerat förhållande mellan svensk musikpress och bandet i fråga.

Det är dags att slå hål på ett par bubblor. Den ”JC-rock”-stämpel bandet fick, att de skulle vara ett trollsländeaktigt plojband som levde på att kombinera rockgitarrer med 80-talssyntar och för att ha en blond sångerska som påminde om Debbie Harry från Blondie - den stämpeln har The Sounds kastat av sig för länge sedan. På Arvikas största scen står ett band som genomlevt blod, svett och tårar tillsammans, showen är tightare än Tomas Ledins levisjeans.

Den andra bubblan som ska spräckas är ryktet om att The Sounds av någon anledning inte skulle tycka om att spela i Sverige, detta på grund av att uppmärksamheten är betydligt större utomlands. Kan hända att de faktiskt säljer fler skivor utomrikes, men det är genuin spelglädje som utstrålas från Maja med vänner under tiden de har Vintergatan i besittning. Glädje som de i sin tur får tillbaka tiofalt från publiken längst fram.

Charmen med The Sounds är att de aldrig hymlar med något. Trots att en ny skiva, ”Crossing the Rubicon” i bagaget ligger mycket av vikten på det gamla materialet; för de vill och för att de är stolta över sina låtar som Maja så fint uttrycker det. Charmigt och alldeles lagom är båda bra beskrivningar för dagens spelning. Visst, det hade kunnat vara lite fler höga knän, ett par fler sparkar och ett par fler djupa knäböj från fröken Ivarssons sida, men vi kan skylla på värmen. The Sounds 2009 är en ypperlig start på en hel helgs lekstuga i de lummiga Arvikaskogarna.