Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Lillasyster
Arvikafestivalen
2009-07-03
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-07-05
Hemsida: www.lillasyster.nu

Trots att timmen är tidig och värmen snudd på kvävande är det fullpackat framför Andromedascenen. Festivalbesökarna har uppenbarligen prioriterat att släpa sig upp ur campinggeggan och vänta med förmiddagsölen för att få sig en rejäl dos hårdrock av korkat snitt till livs.

Lillasyster-medlemmarna talar själva om sin musik som korkad och förmodligen är det en ganska bra beskrivning av den aggressiva form av tonkonst de står för. Med en blandning av nya låtar och gamla örhängen från tiden med LOK presterar de ungefär vad man hade kunnat förvänta sig den här förmiddagen. Martin Westerstrands sång är karakteristiskt arg och högt mixad och i spontan glädje över att så många slutit upp för att se gruppen ger han sig gång efter annan in i konversation med publiken. Det känns genuint på något sätt. Som om Lillasyster faktiskt menar exakt vad de gör och sjunger.

Att de aldrig har varit och aldrig kommer bli de främsta av musiker är ingen hemlighet och även om ljudet i inledningen är svajigt värre (som för många andra som spelar på just Andromedascenen) tar det sig med tiden och setlistan är det inget fel på. En missilversion av Lokpest fyras av tidigt, likaså bjuds Kräkas ut direkt för att få igång publiken. Westerstrand dränker sig i vatten och tar några trevande ackord på en akustisk gitarr innan han vrålar loss i Nu har jag fått nog. Det råder ett ge och ta förhållande mellan band och publik där det enda hindret för de riktiga höjderna är att låtmaterialet är en aning ojämnt.

Finalen skäms emellertid inte för sig. Efter att den programenliga covern på megahiten Umbrella levererats med precision håller Westerstrand en lång harang om att det även är dags att hylla dansband och att bandet ska göra det genom att framföra ett medley varpå de brakar rakt in i en granithård version av den gamla slagdängan Lok står när de andra faller. Gensvaret är förstås enormt. Som extranummer bjuder Lillasyster på sin första riktiga singel, Berätta det för Lina, och de flesta är nog efter konsertens slut nöjda med att de faktiskt övergav campingsunket för att gå och titta på lite korkad hårdrock.