Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Tiger Lou
Hultsfredsfestivalen
2006-06-17
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-06-20
Hemsida: www.tigerlou.se

Min allra första fråga, varför har man en stor och massiv scen utrustad med en grym ljud- och ljusrigg om man inte tänker använda den? Ljudvolymen är pinsamt låg och den som lider mest av detta är Tiger Lou själv. Ljudbilden blir ruskigt tunn och samtliga låtar från ”The Loyal”, tigerns senaste platta, är beroende av ett bra, och framförallt mörkt ljud för att inte falla helt platt till marken.

Det är annars en soligt glad tiger, Rasmus Kellerman, som dyker upp på Pampasscenen. Ögonen riktigt lyser och det märks att han stormtrivs att vara där han är just nu. Om Kellerman störs av det taskiga ljudet är det inget han visar, det är maximal koncentration som gäller. Å andra sidan har Tiger Lou en väldigt tacksam publik, havet av unga tjejer och killar som står längst fram har det där beundrande trånandet i blicken som säger att det spelar ingen som helst roll vad som spelas, bara det spelas.

Bandet ska ha all credit för att de lirar både intensivt och tight, Rasmus sjunger lika inlevelsefullt som alltid, men låtar som The Loyal, Until I’m There och Nixon blir bara till skuggor av vad det egentligen är. Däremot funkar det tidigare materialet betydligt bättre, det är inte lika känslig för ljudbilden som de nyare låtarna. The Wake/Hooray Hooray får igång publiken och vid Oh Horatio, spelningens bästa låt, är det intensiv dans framme vid scenen som gäller.

Det här är inte på långa vägar den bästa spelningen jag sett med Tiger Lou men under de förutsättningar som råder ger jag det hela helt klart godkänt. Extra kul och lite mer exklusivt blir det när fru Kellerman, Andrea, a.k.a Firefox Ak kommer ut mot slutet för att sjunga lite grand tillsammans med sin make. Visst är de ett vackert par tillsammans?