[stäng]

När musiken läggs på slaktbänken

Någon minut efter att Arch Enemy klivit av scenen ser jag honom. Han står där och stirrar stint på sin utrustning.
Jag vet att det inte finns något som är mer fel än att skjuta budbäraren. Ändå är min första impuls att stega fram och slita honom i stycken.

Vi befinner oss i Stockholm. Det är soligt och störtskön stämning på Sonisphere-festivalen, men ändå bubblar jag av ilska inombords.

Det som precis skett är ännu ett kulturellt lustmord. Ett sorgligt kapitel i raden av konserter som blir förstörda, hånade, pissade på varje år.

Mannen med utrustningen har mätt ljudvolymen och är så långt jag kan förstå mer än nöjd med sina värden. Han är ett instrument i ett maskineri styrt av lagar och regler som gör sitt bästa för att förstöra för band och publik.

Den här eftermiddagen är det Arch Enemy som legat på slaktbänken.

Den löjeväckande låga ljudvolymen har precis fått det som skulle vara ett potent, aggressivt och tungt låtmaterial att bli en fisig och konturlös suck där det är omöjligt att urskilja nyanser. Där gitarrer fasas ut och där sången mest är ett märkligt biljud. Allt för att ljudvolymen är alldeles, alldeles för låg.

Några veckor senare står jag på ett fullknökat Holmentorg i Norrköping. Det är ett kommunalt arrangemang och närmare 10 000 personer har kommit för att se Veronica Maggio göra en gratiskonsert.

Någon har säkert med goda intentioner tittat på decibelrestriktionerna under soundcheck och ställt ljudet efter detta. När det dyker upp så ofantligt mycket folk vars kroppshyddor absorberar och äter upp ljudet vrider ingen upp minsta lilla reglage.

Resultatet blir att jag hör mer av mina publikgrannars planer för kvällen, rövarhistorier från helgen som gick och upprepade ”var är diuu?” i diverse lurar, än av vad som egentligen spelas på scenen.

Jag har varit inne på det otaliga gånger förut, men det är ett ämne som inte kan lyftas nog ofta.

Reglementet och de decibelbegränsningar som finns kring konserter och dess ljudvolym i Sverige har kommit till med goda avsikter, givetvis är det så. Beslutsfattarna vill inte att konsertbesökare ska behöva gå hem med hörselskador. Det är väl nobelt på sitt sätt, men det är beslut fattade av människor utan förståelse för kulturyttringen.

I deras värld är allt enkelt. Hög ljudvolym är skadligt och dåligt. Låg ljudvolym är ofarligt och bra. Enkelt.

Men så enkelt är det ju inte i realiteten. Hög ljudvolym behövs, speciellt när vi snackar utomhuskonserter, för att viss musik ska kunna nå upp till sin fulla potential.

Att begränsa volymen till så låga nivåer som det är fråga om i Sverige är som att förvägra en konstnär att använda vissa färger eller att begränsa en författare till bara ett visst vokabulär. Det är förödande.

De som beslutar om dylika regler i överförmyndar-Sverige tror och tycker att de gör något bra, men gör i själva verket tvärtom. De motarbetar och förstör för dem som faktiskt vill uppleva kulturen, de förstör för banden och för publiken.

Att låta slipsar bestämma över ljudvolymer inom en kulturform de med största sannolikhet har väldigt liten erfarenhet av är i stort sett lika dumt som att låta en ljudtekniker gå in och ta viktiga politiska beslut om...låt säga budgetpropositionen.

Därför blir jag lika arg varje sommar när jag gång efter annan tvingas uppleva hur regler stiftade av prydliga byråkrater utan kunskap slaktar konserter på löpande band.

Det är tragiskt på något sätt att staten måste verka överbeskyddande och inte klarar av att lämna ansvaret för den egna hörseln i händerna på den enskilda individen.

Samtidigt som det ju finns en aspekt av dubbelmoral i det hela.

Jag menar, i det här landet får man till exempel sälja direkt cancerframkallande cigaretter så länge man adderar en liten varningstext, men inte spela musik på en vettig nivå.

Får man sälja cigaretter och sprit med varningstexter, ja då borde man också få spela musik hur högt man vill med motprestationen att man på tydligt vis varnar för ljudvolymens eventuella konsekvenser och delar ut öronproppar.

Då hade jag sluppit bli upprörd och känna onödig aversion mot budbärare vareviga sommar.

Mikael Mjörnberg 2011-09-01

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg: