Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Papa Roach
Metamorphosis, 2009
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-23
Hemsida: www.paparoach.com

Jag kan villigt erkänna att jag varit dålig på att följa Papa Roach karriär. Ska sanningen fram helt och hållet gav jag upp ungefär i samband med minst sagt ljumma ”Lovehatetragedy” (2002). Ändå blir jag väldigt förvånad när detta nya alster snurrar. Det som kan höras på ”Metamorphosis” är nämligen mil från den numetal som präglade albumet ”Infest” (2000) och megahiten Last Resort. De nummer som jag allra intimast förknippar med dessa jänkare.

Något släktskap till numetal finns knappt längre, ja det skulle väl vara i Live This Down då, istället är det en arg och ganska retlig rockorkester som möter oss som lyssnare. Tendenserna att gå åt det hållet fanns redan på ”Lovehatetragedy”, men att de skulle blomma ut på det här sättet hade jag aldrig väntat mig.

”Metamorphosis” planar som så många andra skivor ut mot slutet, men Papa Roach är förlåtna. Fram tills dess har de nämligen levererat särdeles rivig rockmusik som dessutom vilar på snyggt arrangerade refränger. Sådana där som ivrigt letar sig in i skallen och sedan totalvägrar att släppa taget. Till och med Jacoby Shaddix, som annars brukar sjunga ganska halvdant, får till det här.

Starkast är förmodligen den emotionellt tillrättalagda förstasingeln Hollywood Whore, men det känns onödigt att snacka favoritlåtar, plattan fungerar som helhet. Papa Roach har, som albumtiteln mycket riktigt antyder, genomgått en metamorfos.