Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Eleni Mandell
Artificial Fire, 2009
Skivbolag: Make My Day
Av: Nina Torbacke
Publicerad: 2009-05-21
Hemsida: www.elenimandell.com

Denna amerikanska singer/songwriter är för mig en ny bekantskap. En helt okej sådan visar det sig. Eleni Mandell har den speciella, karismatiska, sköra kvinnorösten. Jag är oftast en riktig sucker för sådana här röster och den här sortens musik. Kvinnoröster som finns ibland annat Cat Power, PJ Harvey och Patti Smith för att ta några exempel. Musiken på skivan känns fräsch och cool.

Bland låtarna jag minns märks Don’t let it happen som är en vemodig historia om obesvarad kärlek . It wasn’t the time (it was the colour) är annars min absoluta favorit på plattan. Där är det textens fina lilla historia om spirande kärlek som tilltalar mig mest. Kärlek och relationstemat är för övrigt något som genomsyrar flera av Mandells texter. Överlag uppskattar jag nog främst den första hälften av skivan.

Bland kritiken kan nämnas att låtar ibland flyter samman. Vissa delar av skivan blir till bakgrundsmusik för mig . Dock väldigt bra sådan. Det är ändå lite sorgligt, med tanke på att denna kvinna verkligen har röstresurser och personlighet.

Jag kommer kolla upp Eleni Mandell vidare. Hon har något som fascinerar mig. Om detta är en av hennes bättre skivor låter jag vara osagt, då jag inte hört någon av henne tidigare.

Hon får givetvis godkänt men med ett stort plus framför. Det är ingen outstanding skiva som jag kommer minnas hela mitt liv tyvärr.