Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Eleni Mandell
Miracle of five, 2007
Skivbolag: V2
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-04-03
Hemsida: www.elenimandell.com

En varm sommardag på landet. Du sitter i en korgstol, med en bok i ditt knä, i skuggan under ett körsbärsträd på baksidan av det stora vitmålade trähuset. Familjens sommarhus. På bordet framför dig är en lättsam lunch uppdukad. Där finns ost, nybakat bröd, en tillbringare jordgubbssaft och skål med farmors kakor. Du är inte särskilt hungrig dock. Runt omkring dig surrar en envis fluga innan du viftar bort den, sådär lite lagom disträ som man kan bli när man är djupt försjunken i en god bok. Dagen försvinner sakna bort medan du sitter kvar i sommarvärmen, din vackra vita sommarklänning svagt fladdrandes i de sporadiska varmluftsbrisar som drar fram…

Jag skulle kunna hålla på i en evighet med att beskriva den sinnesbild som ploppar upp i mitt medvetande när jag lyssnar på mjukröstade västkustsamerikanskan Eleni Mandell. Små varsamma porträtt av vardagen, det kan handla om allt från fjärilar till passerande saltbilar, förföriskt framviskat till enkla toner från trummor och akustisk gitarr. Ibland även med inslag från klarinett, harpa, orgel och små elektriska bakgrundsljud. Sophie Zelmani med lite mer ös, om man nu ens kan tala om ös i den här nätta singer/songwriter/jazz/folk-genren. Cat Power skulle också kunna vara en god passning.

Om du någon gång skulle befinna dig i ett tillstånd där du inte hade något alls som påtvingade sig din uppmärksamhet, om du befann dig i det absoluta vilotillståndet, då skulle ”Miracle of Five” vara en platta för dig. Allt går så långsamt och det är så vackert. Inga bekymmer i världen. Just därför känner jag mig påtagligt stressad av att lyssna på ”Miracle of Five”! Just nu i alla fall.

Den här skivan ska jag spara och ta med ut i skärgården på västkusten någon gång när det vankas semester. Där ska jag låtsas att jag är på Hawaii, eller var helst någonstans där det är varmt, och bekymren har stannat hemma. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om ”Miracle of Five” eller Eleni Mandell. Musiken måste upplevas. Endast ord klarar inte riktigt av att ge en rättvis beskrivning i det här fallet.