Joyzine.se






Recension - Live

… and you will know us by the trail of dead
Popadelica, Huskvarna
2009-05-02
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-05-03
Hemsida: www.trailofdead.com

Man ska inte leva i det förflutna, jag vet, men hade ni sett …and you will know us by the trail of dead på Trädgårn´ i Göteborg 2003, när de var ute och turnerade i sviterna av grandiosa ”Source Tags & Codes” och lirade som en del av Acceleratorturnén, då hade ni också velat leva kvar i det förflutna. Bättre än så kommer Trail of Dead aldrig att bli. Vilket visade sig med smärtsam tydlighet när det spelade på Arvikafestivalen 2006, trött och oinspirerat minst sagt.

Jag är således ganska skeptisk när jag styr mina steg mot Teaterladan på Popadelica. En kanonspelning och en sugspelning med Trail of Dead är mitt facit, vad ska det bli den här gången måntro? En sak är då säker, det är en stor skillnad mellan en festivalspelning och ett klubbgig. Att spela mitt på dagen i ett stort tält på en grusplan i en liten ort i Värmland… det kanske inte är så konstigt så här i efterhand att just det gick som det gick. Teaterladan framåt kvällningen däremot, det är knappast fel på förutsättningarna den här gången.

Det har gått sex år sedan den där magiska kvällen på Trädgårn’. Tre sedan den magra spelningen på Arvika. 2009 är året då Trail of Dead återigen gör skäl för sitt namn. I epicentrum står fortfarande de båda naturkrafterna Conrad Keely och Jason Reece, som, även om de inte bokstavligen river ner hela stället ikväll, är snudd på smärtsamt närvarande. De har hittat tillbaka till något angeläget, musiken betyder något igen. Om man nu kan kalla det för musik, kompakt mörker eller galen frenesi kanske är en bättre beskrivning.

En styrka hos herrarna Keely och Reece har alltid varit deras multiinstrumentalism, de tar helt enkelt bara tag i närmaste instrument och kör igång (övriga bandmedlemmar hoppar rätt friskt mellan instrument de också), vare sig det är gitarr, trummor eller keyboard. Vilket innebär att vi ibland hittar två batterister med varsitt komplett trumset; med ett minst sagt bombastiskt resultat. Att nya plattan ”The Century of Self” är minst lika stark som ”Source Tags & Codes” gör inte saken sämre heller. Mot slutet får vi till och med se en Jason Reece som tar ansats till att göra om publikutflykten från 2003, den här gången stoppas han tyvärr av en alldeles för kort mikrofonsladd.

…and you will know us by the trail of dead kommer aldrig att nå upp till 2003 års storform, det har redan konstaterats, men dagsformen är mer än god. Det har återigen blivit en såväl audiell som visuell upplevelse att se amerikanerna live. Lite mer publik nästa gång och jag tror att bandet kan ta upp det hela ett litet steg till – då närmar vi oss den riktiga storformen.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Jonas, 2009-05-04 16:26:59 (85.188.159.6)

Måste bara göra tummen upp för Eriks klockrena förkortning av en förkortning:-) Håller med om att alla i publiken kanske inte visste så mycket om bandet men det är ju ett typiskt festivalfenomen. Många var dock inte och provlyssnade.

Erik, 2009-05-04 13:19:46 (83.254.97.171)

Att se TOD på Popadelica var smått surrealistiskt. Det var en kul kontrast att först se oftast duktiga svenska amatörer av olika slag och sen avsluta med ett av 2000-talets mest klassiska indierock-band som blåser på så att öronen fladdrar. Vilken set-list! Giants Causeway, Another Morning Stoner, It Was There (That I Saw You), Homage, Bells of Creation, Will You Smile Again?, Relative Ways, Caterwaul, Clair de Lune, Totally Natural. Avsaknaden av insatt publik var väl det som saknades för att få konserten att lyfta fullt ut.

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner