Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Michelle Wright
A Wright Christmas, 2008
Skivbolag: Realworld
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-09
Hemsida: www.michelle-wright.com

Så här års dyker de upp som flugor på skit, julskivorna, och lika oundvikliga som de är lika skiftande är kvaliteten på dem. Bland tonvis av outhärdliga plattor brukar det finnas åtminstone några som skänker lite frid och härlig julstämning. Kanadensiska countryesset Michelle Wright verkar ha förstått rätt, men fastnar ändå alldeles för många gånger i klämkäckt tragglande, för att inte säga sin egen musikaliska bakgrund.

Michelle kan nämligen skapa julstämning, hon sjunger Christmas Song väldigt vackert och både Joy to the world och Silent night skänker frid i mörkret. Där arbetar sångerskan med det breda omfånget i sin röst och backas upp av så väl avskalade som väl genomtänkta arrangemang. Hade hon satsat på den sansade sidan av sitt julmässande hade ”A Wright Christmas” kunnat bli en av de där julskivorna som man faktiskt rekommenderar till släkt och vänner (tro det eller ej, men jag gör faktiskt sådant ibland.).

Men det visar sig ganska snabbt att den här julskivan är lika splittrad som uppsjön av skivor brukar vara. Michelle Wright är ju i grunden countrysångerska och med det följer tydligen en fäbless för klatschiga melodier och hurtfriskt snötrampande i slädtakt. Man ska tycka det är förbannat kul med snålblåst, snöglopp och glögg som kokar över om man finner någon som helst njutning i damens tolkningar av Jingle Bell Rock och Rudolf The Red Nosed Reindeer. Där blir det så där Christer Sjögren-käckt att jag bara vill skrika högt. Julstämning noll komma noll procent.

Däremot knyter Wright ihop det hela snyggt med en skön tolkning av White Christmas. När den ljuder faller pudersnön utanför fönstret. Tyvärr landar den ovanpå uppvärmd slask från skivans tidigare speltid och bjuder därför inte upp till särskilt mycket ny stämning. ”A Wright Christmas” har sina fördelar, men den käcka ojämnheten är plågsam.