Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dimma
På Grund Av Dimma, 2008
Skivbolag: Group Sounds
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-11-19
Hemsida: myspace.com/dimmasweden

Skivan öppnas riktigt bra med, Drabbad Av Oro, som röjer på riktigt fint. Härligt är det att höra rock på svenska. Det är få band som vågar sig på att skriva rockmusik på det svenska språket numera – tyvärr måste jag säga. Det ger en helt annan känsla, och bara på grund av det har Dimma mycket vunnet.

Sina rötter och fötter har Dimma på två ställen, hårdrocken och proggen, vilket hörs. Det är inte riktigt hårdrock, men epitetet som de själva använder, ”hård rock”, är bättre. Proggen är närvarande i hög grad, och då framförallt November, med sin lite hårdare proggrock. Dimma är liksom November en trio, och även musikaliskt finns det en hel del likheter. De förstnämnda är dock snäppet hårdare, och har tyvärr inte den bluesiga tyngd som bland annat gitarrsolona ger November. Det är överhuvudtaget något jag saknar här, lite mer solon – lite mer jam, som det inte hörs mycket av.

Efter ett tag, av skivans 30 minuter, tappas fokus något. Sången blir lite skrikig, och det hela lutar mer åt punkhållet. Det är ganska mörka texter, tidsenliga – och visst kan jag identifiera mig i en tid av oro och dimma, men ljuset finns här hela tiden, vilket bland annat Dimma med sin glöd bidrar till. Att måla hela himlen i en underbar färg, sitter dock bättre hos mig än att famla runt i dimman, och oroad falla i bitar.