Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mattias Lies
Messages, 2008
Skivbolag: Lies Musik
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-10
Hemsida: www.mattiaslies.com

Den förvandling som hördes på sommarsläppet ”Into the blue” tillåts här blomma ut helt och hållet. I fullängdsformatet blir det än mer tydligt att det där med visor och skogsromantik är något Mattias Lies lämnat bakom sig till förmån för tuffare, mer världsvan betongrealism. Han har gått ur scouterna och flyttat till stan.

Den minnesgode drar sig till minnes att smakproven knatade längs en allé där tidigare hjältar som Tom Petty och Neil Young krattat vägen. Det är precis där Lies med bastanta steg fortsätter när han sänder ut ”Messages”. Det är en platta som doftar en hel del USA och där rösten tillåts ta stor plats trots ganska flådiga arrangemang.

Utan att egentligen hitta fram till några riktiga hitlåtar känns Mattias Lies hela tiden angelägen. ”Messages” är en småmysig skiva, något tryggt att luta sig mot när höststormarna blåser in. Vare sig han startar i ren radiorock, country eller smygande blues hittar han en nerv som imponerar. Hade det inte varit för att det tillslut känns lite för helylle och inte riktigt så farligt som inledningen antyder hade Lies plockat ner ett högre betyg.

Han kommer inte till sin rätt när han likt en avlägsen släkting till Art Garfunkel myser med lägereldsgitarr (The Message), utan är mycket bättre när han låter livets tuffa sida komma till tals (Strange life). Däremot ska man naturligtvis inte klanka på hans försök att upprätthålla ett brett artistskap.

Avslutningsvis: om singeln skrev jag att jag inte kunde begripa varför snubben ville se ut som en frikyrkopredikant på omslaget. Till fullängdaren poserar han med bar överkropp istället och jag vet inte om det är så mycket bättre.