Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Jeremiha
Where the stars scream out your name, 2008
Skivbolag: Dead Frog Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-05-03
Hemsida: myspace.com/jeremiha

Jag är inte mycket för sångare som anstränger sig för att låta depressiva eller svåra på något sätt. Det lyser alltid igenom hur de jobbar för att applicera en roll på sin sångkaraktär. Det ska mycket till för att det ska funka, i de flesta fallen blir det bara pretentiöst. Ren och skär känsla är något oerhört vackert, sökt sorgsenhet mest ansträngande.

Med det sagt blir ni inte det minsta förvånade när jag sätter på pränt att Emil Persson är Jeremihas svagaste punkt. Visst står gruppen för nedstämd synthpop där melankoli och rörande melodier är de viktigaste ingredienserna. Det hade låtit konstigt om Persson strävat efter en annan sånginsats än den han gör, men det hörs alldeles för tydligt att han spelar. Den låtsade nedstämdheten blir för utstuderad och gör att Jeremiha riskerar att gå över huvudet på många lyssnare. Risken är överhängande att de bara blir betraktade som ett par låtsasdepressiva posörer efter detta sitt andra album.

Efter denna avhyvling blir ni förstås förvånade när jag framhåller att Jeremiha är som allra bäst i sina lugna bitar. Det är ju i sådana pretentioner brukar bli som allra tydligast, och så är det till viss del här också, men det fungerar verkligen. Där de riktiga upptemponumren blir lite ansträngande är balladerna riktiga pärlor. Både Through the corridors och You didn’t get what you deserved är hänförande och Perssons sång är snarare känslosam än uppblåst.

I de starkaste stunderna är Jeremiha riktigt bra. När de stort producerade melodierna kryper under skinnet är det svårt att värja sig mot den sorgsna kraften. Det gör att jag känner mig väldigt kluven inför den här orkestern. Ena stunden pretentiösa pajsare, andra riktiga melodimonster. Jag tror bestämt att ni får avgöra själva…