[stäng]

Dark Princess Stop My Heart, 2008 Skivbolag: March XX Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2008-03-14 Hemsida: -

---

Vi i väst skrattar gärna lite åt Ryssland och ryssar. Visst, det är en väldig nation som för inte alls särskilt länge sedan stod stark i kapprustningen med kärnvapen och som spelat en stor roll i två världskrig. Men samtidigt är det lätt att se det som ett oorganiserat jätterike där suputer kan bli presidenter, där det är kallt och avstånden är så enorma att de nästan är oöverkomliga. Ett folk som super sig fulla på vodka och klär sig i lustiga mössor. På sin höjd finns där någon stenrik oljemagnat som gärna spenderar sina pengar på något så dyngtrist som engelsk fotboll.

Ungefär samma sak gäller när vi ska snacka Ryssland och musik. För ärligt talat, hur många framgångsrika ryska orkestrar kan ni räkna upp? Kan ni rakryggat påstå att ni tar den ryska scenen på riktigt allvar? För mig är det en relativt blank sida och jag kan inte påstå att jag sett Ryssland som något annat än ett musikaliskt c-land. Kosackkörer någon?

Men det kanske är något på gång. Fler grupper klämmer sig utanför rikets gränser. En av dem är Dark Princess, ett bevis på att isolering kan vara positivt för musikalisk utveckling. Gruppen står nämligen och vacklar mellan olika stilar på ett tämligen charmant sätt. Ett tydligt tecken på att de inte hunnit tvångsmatas med olika trender och hunnit tänka efter för mycket.

Nu är jag inte så dum att jag tror att Ryssland är en isolerad bubbla dit västvärldens kommersiella dumtrender inte når. Klart de har MTV och amerikansk skräpkultur där borta i kylan också. Men jag inbillar mig att påverkan inte är riktigt lika stor som här hos oss där vi lever dygnet runt med krav och budskap om hur framgångsrika band ska låta, det låter så på Dark Princess i alla fall.

Ryssarna spelar rock, så mycket kan vi slå fast. Med en vokalissa i fronten och vissa moderna inslag har de ett och annat gemensamt med Evanescence. Men de fastar aldrig i någon renodlad stil, utan seglar gärna vidare mot Within Temptation som bär till Nightwish som bär till musikal innan de vänder tillbaka. Det är inget medvetet, utan snarare ett tecken på att gruppen trevar sig fram i sökandet efter vad som egentligen är dess sound.

Visst är det bra, som musiker kan man inte klaga på Dark Princess, men de skriver heller inga oförglömliga låtar. Det kanske krävs lite mer avtrubbat trendtänk för att göra det, jag vet inte. När de i plattans två avslutande spår begagnar sig av modersmålet blir det dock kommersiellt så det förslår. Då är det inget annat än Tatu med gitarrer det handlar om.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer