Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Charta 77
Spegelapan, 2004
Skivbolag: Birdnest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2004-05-25
Hemsida: www.birdnest.se/charta

Jag citerar mig själv: ”Det låter som om bränslet håller på att ta slut […] det är precis på gränsen att bandet kommer undan med hedern i behåll den här gången […] Personligen hoppas jag att detta är den sista skiva vi får höra från Birdnests flaggskepp”. Så lät det efter 2002 års tarvliga släpp ”G8”. Uppenbarligen lyssnar inte punkfarbröderna på mig och tur är väl kanske det. Nu är de nämligen återigen tillbaka med ett album de inte alls behöver skämmas för.

Jag ska inte blåsa upp era förväntningar för mycket, ”Spegelapan” är självfallet ingen ny ”Tecken i tiden”, men där ”G8” mest var skit rakt igenom finns här en handfull riktigt bra låtar. Charta 77 har tagit steget tillbaka mot sin tidigare punkådra utan att helt släppa den nyfunna garagekänslan. Det är imponerande att farbröderna lyckas låta hungriga på den här skivan. Kanske beror det på det nya friska blod som införlivats i bandet i och med den nye trumslagaren Johan Hultman.

Till alla dom som en gång brann är en lysande melodi i gränslandet mellan pop och punk och för tankarna tillbaka till tiden när det var Vykort från Rio som gällde. Cirklar låter som om den skrevs i samband med komponerandet av ”Sagan om världens mest hypade band” och det tredje kapitlet i sagan om Sandra är betitlat Sandra & Farbror Jansson.

Över huvud taget låter Charta 77 riktigt taggade på den här plattan. Jag köper att vissa spår är väl dassiga, av glädje över att höra vital musik från bandet igen.