Recension - Demo
I februari gjorde jag en snabbvisit på en ungdomsfestival här i Norrköping. Ett riktigt trevligt arrangemang vars enda nackdel var att det enligt rådande åldersbegränsning inte serverades någon gyllene dryck på plats. Jag var där för att bevaka
Billie The Vision And The Dancers å lokaltidningens vägnar och råkade då programmet (som vanligt vid sådana här arrangemang) var förskjutet av en ren slump snubbla över ett gäng överväldigande Malmöiter.
Dessa var givetvis
Salut! Machaut och de fångade mig fullständigt med sin scenenergi och karisma. Deras blåsuppbackade gladpop fick en stor drös med ungdomar att lyckligt dansa i ren liveeufori. Det var ett mycket bra framträdande där spelglädje och finess agerade i stilrent samarbete. Jag har för mig att jag trots att det inte var dem jag var där för att skriva om delade ut ett hedersomnämnande i tidningen dagen därpå.
Tyvärr gör sig Salut! Machaut inte alls lika bra i inspelat format som live. På den här trespårsdemon saknas den där extra energikicken som var så påtaglig live. Jag ska inte på något sätt påstå att gruppen är dålig, men med vetskapen om hur de exploderar på scen känns det lite platt, bitvis nästan lite tråkigt när jag lyssnar på dem i inspelat skick.
Materialmässigt finns faktiskt en hel del likheter med Billie The Vision And The Dancers, lyssna bara på
The fastest boy in school. Det välarrangerade blåset gör mycket för att lyfta popmelodierna från sin i grunden ganska anspråkslösa ställning. Men Malmö-gruppen är betydligt mer än bara en tokrolig poporkester som har den goda smaken att använda blåsinstrument. I sina mest lågmälda stunder, här representerat av
I know why, gör gruppen rent av
Les Issambres grej bättre än Les Issambres själva.
Låt inte min besvikelse över att skivans Salut! Machaut inte är samma energiska kick som livescenens Salut! Machaut. Se till att upptäcka detta fräscha demogäng, eller ännu bättre, gå ut och se dem live!
Kommentera
Inga kommentarer