Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Caracola
Love Alive, 2007
Skivbolag: Plugged Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-10-16
Hemsida: www.caracola.se

Sverigesatsningen gick väl så där skulle jag tippa. Svensksjungen eurodisco är i och för sig alltid fränt, men kanske inte vad en trendkänslig publik ville ha under mitten av 00-talet. Nu spekulerar jag visserligen bara friskt, men jag kan inte påstå att jag såg särskilt mycket av Caracola i varken teve eller tidningar eller hörde folk prata om dem efter debutalbumsläppet…och nu har de återinspelat låtarna på engelska.

Nåja, ”Love Alive” är inte en ren återinspelning av debuten, men de flesta låtarna är desamma. Det är uppenbart ett sätt att hitta en ny och försöka byta marknad. Inget fel i det. Där ute finns säkerligen britter, för att inte säga tyskar som törstar efter smågullig europop med tre sockersöta flickor i fronten.

Lite av det där gulligt naiva som med automatik följer användandet av det svenska språket försvinner förstås här. Caracola blir lite seriösare, lite tråkigare när de sjunger på engelska. Flera charmpoäng går förlorade. Men musikaliskt är det fortfarande stabilt. Knappast trendigt eller särskilt modernt (även om personerna bakom nog gärna vill tro det), men medryckande och småhittigt. Det är till majoritet de vassaste bitarna som fått följa med från den svenska debuten.

Av det nya materialet hurrar jag högt över My Baby Blue som kompletterar övrigt material ypperligt, även om förstsingeln Mango Nights också fungerar. Visst är det så att jag är en liten sucker för eurodisco och många av dess avarter, men det är inte bara av nostalgiska och ingrodda skäl jag återigen plussar för Caracola. Här finns en viss klass, även om tuggummieuron inte är fullt lika euforisk när den framförs på engelska.