Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Tokfull och avsvimmad, 2005
Skivbolag: Halvfabrikat Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-09-19
Hemsida: www.halvfabrikat.net

Det är så charmigt att man dör egentligen. En samling med åtta riktiga rackarökare från Halvfabrikat Records som helt enkelt sammanfattas som ”Tokfull och avsvimmad”. Titeln säger faktiskt allt, det är knappast en indienerdpopskiva jag fått i handen. Här handlar det om politik, distade gitarrer, blödande halsar, D-beat och fort-fort-fort.

Till min stora förtjusning upptäcker jag att ett par gamla bekanta, Bulldom, är med och bidrar till allt det roliga. De har rent av äran att få inleda samlingen med den tungt malande Instrumentalfall, en av samlingens bättre låtar. Stundtals drar mina tankar iväg till ett annat långsamt malande, men ändå förtjusande band. Jag tänker givetvis på Cult Of Luna. Tur då att Bulldom får en andra chans längre fram på skivan att visa vart skåpet ska stå, i Barnen i Bulldomsbyn smiskas tempot upp rejält.

Att det är charmigt är bara förordet egentligen, ta bandnamn som Protestera, Konfrontation, Hotbild och Radioskugga, de är lika geniala som roliga. Givetvis går låttitlarna i precis samma spår, vad sägs om Terroristpop, Inåtvänt hat, Hungrig, trött och tärd och Lämna mig ifred? Vad jag försöker komma fram till är att det finns något väldigt viktigt och väsentligt som binder samman samtliga låtar på ”Tokfull och avsvimmad”, något som gör att skivan inte omedelbart åker ner i sopkorgen: Känsla.

Sett till musiken finns det inget att hämta alls, det mesta känns gammalt och förlegat, ljudbilden och produktionen är oftast, om inte halvkass så helkass. Men i det här fallet spelar det ingen större roll, det är framförandet och det nostalgiska elementet som förtjusar. Man kan nästan känna självironin och den kärlek till musiken och genren som jag är övertygad om att varje band har. Det handlar mer om att få spela i ett band med sina allra bästa vänner och få göra det man tycker allra bäst om. Sådant ska absolut premieras. Och i ärlighetens namn, vem har inte varit tokfull och på gränsen till avsvimmad någon gång under de bråda ungdomsåren?