Joyzine

[stäng]

Krönika

Såga eller bli sågad

Det finns hundratals band som satsar hårt på sin musik och ger ut seriösa demoskivor. Kompisar som skrapar ihop pengar för att täcka kostnader för skivpressning och studioinspelningar för bandet. Det ger en hel del tillbaka i form av samhörighet och en värdefull fritid. Gemenskap är något som är värt att investera i; både med engagemang och med pengar. De flesta seriösa band skickar dessutom runt sina skivor i stora och kostsamma utskick i hopp om spelningar och kanske en och annan god recension.

Jag läste för en tid sedan en krönika i en musiktidning som var mycket träffande. Rubriken var något i stil med ”Recensenterna är musikbranschens barnmorskor” och syftade då till att musikskribenter ofta vurmar och fröjdas över sina musikupplevelser i explosiva ordalag. Vilket exempelvis skulle kunna liknas vid en lika positiv sysselsättning som att arbeta som barnmorska. Det var en mycket träffande krönika, visst älskar recensenter att få ösa på med mustiga adjektiv om ett riktigt välgjort album. Det är lätt att skriva något positivt, men inte till närmelsevis lika lätt att klaga på något som hade kunnat göras bättre. Men hur känns det egentligen att bli dumförklarad och att få sin skiva sågad? Tänk om de negativa orden i en recension biter så hårt på självförtroendet att man lägger ned bandet och börjar spela fotboll igen? (hemska tanke).

I mitt arbete för Joyzine sätter jag varje vecka tänderna i en gedigen hög med demoskivor som försvarslöst väntar på min slutgiltiga dom. Självklart försöker jag alltid att använda stora ord om det är motiverat. Jag är väl medveten om att en dunk i ryggen ger positiva ringar på vattnet, men en dunk får inte heller någon effekt om alla får beröm. Ibland snubblar jag över material som saknar liv och som inte når de förväntningar som man hade kunnat ställa på artisten/bandet i fråga. I dessa fall ligger sågen nära till hands.

Vad som är viktigt att betänka om man har fått en recension som man inte är nöjd med är att den inte skall tolkas som en personlig förolämpning, vilket jag har upplevt att många gör. Jag hörde till exempel om ett band som fick sin demo sågad och då reagerade med att återvända till studion och spela in ett hatiskt bonusspår som var tillägnat personen som skrivit recensionen. Min fråga är då: kan man som band agera mer omoget?

Kontentan av det här är att alla ni som i fortsättningen blir bedömda av en musikskribent skall läsa recensionen med självdistans och vara mottagliga för både kritik och beröm. Kanske kommer ni till insikt om något som ni inte hade tänkt på tidigare, eller så blir ni helt enkelt bara förbannade. Låt gå för det, en persons åsikt är ändå ganska intetsägande. Det är ju trots allt den allmänna uppfattningen som är av värde i ett längre perspektiv.