Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Varnagel
Marknadsromantik
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-10-10
Hemsida: www.varnagel.com

Varför ger man ut en demo på kassett när det är hur lätt som helst att åstadkomma en egen cd-skiva? Jag hatar kassetter, har inte ens ett kassettdäck i stereon och är inte det minsta förtjust i att behöva rota fram festivalbandspelaren ur garderoben.

Förutom formatet har jag dock inte särskilt mycket emot den här demon. Varnagel spelar klassisk trallpunk. Något jag diggade i yngre dagar och som jag fortfarande inte har något emot att lyssna på. All svensk trall låter ungefär likadant och fungerar som ett skönt bakgrundssoundtrack när man städar, äter frukost eller bara ligger på sängen och halvsover. Varnagel har dock oddsen emot sig då trallpunk är hopplöst ute i det musikklimat som råder idag. Personligen har jag svårt att förstå hur folk kan föredra enformig kängpunk framför tralliga örhängen, men smaken är ju som bekant som baken.

Varnagel presterar sex ganska trevliga melodier på den här kassettdemon. Visserligen gör de några ganska intelligensbefriade vändningar i vissa låtar, till exempel Teknokratiasevangeliet, men sådant kan man ha överseende med. Man blir glad av Stockholmsbandets upptempomelodier och då har de ju lyckats med musikskapandet.

Textmässigt är Varnagel lika patetiska som de flesta andra punkband. Jag tänker inte ägna någon plats åt att kommentera det ytterligare. Ni vet vad jag menar.

Låtarna på demon är förvisso tralliga och ganska behagliga att lyssna på, men det är inget som sätter sig. Det bestående intrycket när man lyssnat är att sångaren låter precis som Johan Anttila (ex-Radioaktiva Räker). Men det kan ju också vara trevligt.