Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Tool
Lateralus, 2001
Skivbolag: Volcano Entertainment
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-10-10
Hemsida: www.toolband.com

Tool med sångaren Maynard James Keenan i spetsen är ett band som är mycket för hemlighetsmakeri och allmänt obskyrt beteende. Den hemlighetsfullhet och mystik som omgett det här släppet har varit nästan löjligt stor. Detta tillsammans med att tidigare Tool-skivor varit riktigt bra pressade självklart upp förväntningarna högt.

Det är lika bra att säga det med en gång, "Lateralus" är en svår skiva. Första gången man lyssnar på den förstår man ingenting, men den växer med tiden. Musiken är väldigt svår att ta till sig utan maximal koncentration och de svårspelade partierna staplas på varandra. Instrumentalisterna hamnar ofta i skymundan (de flesta brukar påpeka att Maynard James Keenans röst är halva gruppen) men faktum är att de besitter ett enormt kunnande. Keenan skapar visserligen en drömsk stämning med sin nyanserade sång, men utan Dany Careys trumspel och Adam Jones gitarrlir hade skivan inte kommit i närheten av den klass den gör nu.

När man väl börjat förstå sig på det svårtillgängliga materialet är "Lateralus" en guldgruva. Tool svänger sig mellan väldigt lugna - nästan kyrkaktiga - partier och ibland till och med riktigt röj. Det är ytterst sällan en låt klockar in på under fem minuter och melodierna hinner ändra karaktär flera gånger under resans gång. Det är just detta som gör Tool till ett så mäktigt band. Lika mystiska som bandmedlemmarna är, lik mystisk är deras musik och alla tekniska finesser i bandets spel förstärker den mystiska känslan.

Ni har säkert börjat förstå att jag är förtjust i den här skivan och att de stora förväntningarna jag hade från början infriats. Det går dock inte att ta ut någon speciell låt och hylla den eftersom alla melodier på ett eller annat sätt hänger ihop och för att det ryms flera låtar i en och samma. Det är på det sättet Tool skapar musik och det är på det sättet de skapar sitt unika sound. Parabola och Ticks and leeches är de hårdaste alstrena på plattan även om de innehåller långa partier av lugna tongångar.

Tool har skapat en alldeles egen genre inom metalmusiken och det går sannerligen inte att sätta ett namn på den - annat än Tool-metal. Under årets Hultsfredsfestival hamnade jag i samspråk med en kille som menade att Tool spelar neometal. Jag vet inte om han sedan beskådade bandets fantastiska spelning, men gjorde han det förstod han nog hur fel han var ute. "Lateralus" är odefinierbar, men dess musik och dundersnygga booklet är värd en varm och imponerad applåd.