Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mange Schmidt
Samtidigt, i Stockholm, 2006
Skivbolag: Razzia Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-09-05
Hemsida: www.mangeschmidt.com

Ingen kan väl ha undgått sommarplågan Glassigt? Mange Schmidts underfundiga version av D Mobs We call it acieed har dragit på många smilband under de varma månaderna och visar sig nu när albumet “Samtidigt, i Stockholm” släpps löst vara hans starkaste kort. Så väl flow- som textmässigt är Glassigt albumets starkast lysande komposition.

Där bakom finns dock ett gäng låtar till som inte går av för hackor. Monotona Spelar ingen roll är en omedelbar favorit och så väl Checka som självgoda Vem é han är låtar som visar att hiphop kan vara nog så bra på svenska som något annat språk.

Vad jag finner mest intressant med Glassigt (bortsett från den tokroliga texten) är att Mange Schmidt utan att det låter dåligt gör ett ganska oengagerat intryck. Hans släpiga rap och monotona tonläge får honom att låta kaxigt blasé på ett sätt som ytterst få skulle komma undan med. För Schmidt är det dock snarare en styrka och just det framförandet går igen genom hela skivan. Mange Schmidt surfar som en arrogant kung ovanpå beatsen och det hela är bara riktigt coolt.

Sedan snavar Mange Schmidt inte helt oväntat på samma självförhärligande klyschor som nästan alla andra svenska rapare. Det känns för standardiserat och genretypiskt, inte alls lika innovativt som vissa delar av albumet. Och att avsluta det hela med menlös reklam för diverse myspace-sidor och grejer är bara ytterst löjligt. Men sett som helhet är ”Samtidigt, i Stockholm” en bra svensk hiphopskiva. Den tokroliga approachen funkar och gästlistan är som sig bör diger.