Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Santana
Supernatural, 1999
Skivbolag: BMG
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 1999-10-10
Hemsida: www.santana.com

Den gamle räven Carlos Santana är tillbaka med en ny samling svängiga etnorytmer. Han må vara fingerfärdig, men håller innehållet hela vägen ut?

Med en lagom distad gitarr hängandes på magen har Carlos Santana spelat sig igenom ett antal decennier sedan födseln. Rytmerna har alla sitt ursprung i en trång gränd någonstans i Mexico, medan sologitarrspelet oftast snarare hör hemma på Yngwie Malmsteens svettiga bröst. Santana är möjligtvis något mera samlad än vad Yngwie är, men han simmar inte långt bak i Yngwies kölvatten.

"Supernatural" innehåller antagligen fler featuring-låtar än någon annan utgiven skiva. Eric Clapton, Eagle-Eye Cherry och Rob Thomas är bara några av de storheter som ställt upp. Sen har vi ju denna Lauryn Hill som är med och stönar på Do you like the way. Hennes sångstil är mycket påfrestande och blir tillsammans med Santanas gitarrsolon bara för mycket.

Trots att Lauryn Hill är med och bombar en av plattans skyskrapor finns det några stadiga hus kvar. De flesta låtarna håller mycket hög klass och kunde ha blivit bra om inte Santana kunde lugnat sig lite. Hela Santana-konceptet är egentligen inte hållbart i längden. Man kan lyssna på några spår lite då och då, men en sträcklyssning är det inte frågan om. Dessutom har man lagt på samma effekter på Carlos elgitarr i alla låtar, han har visserligen haft samma inställningar under hela sin karriär, men det blir också lite tråkigt i längden. Dessutom blev Carlos gammal för 20 år sedan och borde åka hem och dra någon gammal gitarrlåda över sig. Han kunde i alla fall stänga dörren så att vi andra slapp höra.