[stäng]

Audioslave S/t, 2003 Skivbolag: Epic Records Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2003-05-13 Hemsida: www.audioslave.com

---

Första intrycket av den här fusionen av tre delar Rage Against The Machine och Soundgardens Chris Cornell är att den är väldigt lyckad. Gruppen har fått till en nerv i större delen av materialet och när svänget dessutom är markant baxnar en sådan som jag. Att det tillstora delar är gamla Rage Against The Machine hörs verkligen. Det gungande men samtidigt statiska soundet som blev bandets signum finns även här, om än utblandat med smaskig rock och befriat från rappartier.

Inledande singelhiten Cochise träffar mitt i prick och följs sedan av ett pärlband förstklassiga melodier. Allt från stonersniffande rockrökaren Show me how to live till lugna och behagliga örhänget I am the highway förtjänar att nämnas. Fram till skivans mitt sitter jag nästan som förstummad med hakan nere vid golvet och njuter. Att spillrorna av det Rage Against The Machine som blev sämre och sämre för varje platta (missförstå mig rätt jag diggar gruppen, men var bara missnöjd med dess utveckling) kan låta så här bra.

Chris Cornell sjunger gudomligt bra, det är nog det som gör att den här plattan blir så pass bra som den blir. Den funk- och stonerminnande rocken möter Pearl Jam och lite annan lightgrunge i en spännande musikalisk symbios, men det krävs en extra krydda för att den stora fascinationen skall tändas. Det är Cornells röst! Det här är verkligen ingen platta i mängden, utan här finns en brinnande kärna, ett eget sound och sådan originalitet som krävs för att lustkänslan lyssnandet ger upphov till ska bli långvarig.

Men och då menar jag ett stort men! Varför i all herrans namn envisas Audioslave med att proppa in 14 spår på den här plastbiten? Mot slutet staplas det ena experimentella skitstycket på det andra, helt i onödan. Bandet har ju onekligen en formel som funkar och som går att variera näst intill evinnerlighet. Varför då ge sig ut på flummiga utflykter som inte ens deras mammor kan tänkas uppskatta? Den allt annat än värdiga avslutningen förtar verkligen mycket av den glädje det övriga materialet framkallat.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer