Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Pica Pica Orchestra
Get your soul high, 2007
Skivbolag: Sandkvie Records
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2007-07-03
Hemsida: www.picapicaorchestra.se

Det råder inga tvivel om att den gotländska musikscenen lever och frodas och att flera av de inhemska banden är på väg att lyckas på riktigt. Vi på Joyzine hyllade för några månader sedan rockbandet Tony Clifton som idag har närmare 15000 lyssnare på Myspace. Dessutom spelas deras låtar på MTV med jämna mellanrum. Precis som Tony Clifton kommer även The Pica Pica Orchestra från Gotland, men de håller sig till en helt annan musikstil. Deras blandning av funk och soul är av det slag som mycket sällan dyker upp på MTV, men som inte desto mindre kan vara eftertraktat på festivaler och klubbar där energi och frenesi efterfrågas. Bandets mål är hur som helst att nå utanför Gotlands gränser med albumet "Get your soul high".

Enligt biografin har The Pica Pica Orchestra dominerat Gotlands musikscen de senaste åren, vilket jag inte betvivlar en sekund med tanke på den energifyllda musik som de levererar. I livesammanhang brukar det ju alltid vara tacksamt med band som kommer med spelglädje och uppmanar till dans, men det är lättare sagt än gjort att fånga den glädjen i en studio.

Till att börja med märks det tydligt att de muntra musikerna i The Pica Pica Orchestra har gjort sin hemläxa och lyssnat på funk av den gamla skolan. Utifrån traditionella ramar och gamla beprövade metoder har de sedan åstadkommit ett knippe egna låtar som kanske inte bygger på så mycket nytänkande, men som säkerligen fyller sin funktion som pulshöjare på dansgolvet. Givetvis består bandet av hammondorgel, blås och ett drivet komp och det är inte svårt att se framför sig hur svetten rinner om bandets medlemmar när de spelar live.

Inspelningen är väl avvägd och trots att det är många instrument som slåss om utrymmet i ljudbilden känns mixen balanserad. Visst består den till 40% av elbas, men det hör någonstans till genren att det är så. Sångerskan Emma Lindström har en personlig röst som passar utmärkt för den musik som bandet tar sig för.

Som jag ser det har The Pica Pica Orchestra en vilja som kommer att räcka långt. I de lugnare soullåtarna finns en nerv som gör att det faktiskt tänder till på riktigt. Baby I Don’t Understand och Everybody Is Dying är två suveräna låtar med bra melodier som vinkar åt Aretha Franklin, utan dem hade jag dock haft en helt annan helhetsuppfattning av ”Get your soul high”. I de hetsigare funklåtarna gasar The Pica Pica Orchestra för fullt, men dessvärre på tomgång och resultatet blir platt fall. De stressiga låtarna verkar sakna en musikalisk baktanke, vilket man kanske kan komma undan med live, men inte på skiva.

Om The Pica Pica Orchestra fortsätter att snickra soullåtar, kanske inför mer stämsång och dessutom taggar ned en aning finns det utan tvivel hopp om en ljus framtid för funkens trogna beskyddare på Gotland.