Recension - Skiva
Det är inte alla band som får Mattias Alkberg (
The Bear Quearet,
Mattias Alkberg BD) att skriva en hel A4 där han talar om hur bra bandet är. Eller tja, han skriver lite allt möjligt faktiskt. Om hur bandet åkte 107 mil till Sundsvall, utan trummis och tjänade 200 kr var eller hur de åkte Luleå-Hässleholm-Göteborg på en helg. Kontentan är i alla fall att herr Alkberg får gåshud bara han tänker på de härliga men samtidigt sorgliga popmelodier som grabbarna i
Park Hotell står för.
Nu kan ju tilläggas att några av medlemmarna i Park Hotell har samröre i både Mattias Alkberg BD och The Bear Quartet, så att Mattias Alkberg lovordar bandet är kanske inte så konstigt. En Ep är i alla fall ute, ”The Guest Who Stayed Forever EP” och denna promo innehåller två av dessa spår. Vilket är lite lite kan tyckas om man ska kunna bilda sig en uppfattning, men here it goes.
Low On Resistance är en ganska långsam och lågmäld historia. Det är en skön retrokänsla med en enkel syntslinga och släpig sång. Jag säger varken bu eller bä, låten skulle fungera som ett mellanspår på vilken svensk popskiva som helst.
Born A Thief däremot, där börjar det hända grejer! Framförallt lyfts tempot upp och det hela känns betydligt mer angeläget. Att grabbarna kan sin musikteori står utan tvekan. Men tyvärr, efter bara någon genomlyssning faller även denna låt in i facket jag-bryr-mig-verkligen-inte.
Man kan tycka att det är lite onödigt att skicka ut en promoskiva på en Ep, vad ska jag kunna köra med bara två låtar när till och med en Ep kan kännas för kort för att kunna bedömas rättvist. Envisas man nu med att skicka ut ett så sparsamt material bör man ju rimligtvis välja det absoluta mest intressanta ett band har att erbjuda. Det kan mycket väl vara så att
Low On Resistance och
Born A Thief är det bästa Park Hotell har att erbjuda, men då förstår jag inte alls vad Mattias Alkberg skriver om. Det här var på sin höjd mediokert.
Relaterat
Park Hotell (2008-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer