Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

One Man Army And The Undead Quartet
Error in evolution, 2007
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-03-13
Hemsida: www.onemanarmy.tv

För ungefär ett och ett halvt år sedan åkte jag genom ett regngrått Sverige, till Trollhättan, och träffade ett gäng ivriga nykomlingar. Ett band som knappt ens repat tillsammans och vars huvudsaklige låtskrivare var tämligen fräsch inom just det gebitet, men som ändå precis skrivit kontrakt med ett av hårdrocksvärldens mäktigaste bolag, spelat in ett debutalbum och rott hem en förbandsturné med Children Of Bodom. One Man Army And The Undead Quartet visste knappt vilka de var, men satt med mungiporna i öronhöjd, jublande över framgångarna som fullkomligt vällde över dem.

Debuten ”21st Century Killing Machine” skvallrade om att processen gått ganska fort. Att den spelades in av ett band som ännu inte hunnit skaffa sig en egen identitet, eller ens stakat ut några riktlinjer för vad de egentligen var ute efter. Det är inte på något sätt ett dåligt album, men så här i efterhand är det ganska uppenbart att den spretar åt olika håll, samt att de långa låtarna är ett resultat av frontmannen Johan Lindstrands (ex-The Crown) ovana som låtskrivare.

Sedan dess har gruppen knappt gjort något annat än nött europeisk asfalt och det hörs. På ”Error In Evolution” står en helt annan grupp att höra än på debuten. Det handlar självklart fortfarande om arg dödsthrash, men låtarna är betydligt mer koncisa och gruppen har en egen prägel på materialet. Bandmedlemmarna har helt uppenbart bekantat sig med varandras spelstilar och genom svettigt turnerande hittat fram till vilka de är.

”Error In Evolution” öppnar otroligt vasst med stänkarna Mine for the taking och Knights in satan’s service. Där hittar One Man Army And The Undead Quartet verkligen fram till vilka de i sina bästa stunder är. Ett smart dödsthrashgäng med både aggression och sköna krokar. Tyvärr är det inte en känsla bandet lyckas hålla genom hela skivan. Det går inte att kalla det dåligt, snarare behagligt, men herrarna skriver inte tillräckligt medryckande låtar. De thrashar på i ganska god stil, men ingenting sticker egentligen ut på ett uppseendeväckande sätt. Nästa utropstecken kommer inte förrän långt senare på plattan när den oväntade Alice Cooper-covern He’s back (the man behind the mask) – med Christian Älvestam från Scar Symmetry på gästsång – briserar.

Ändå är ”Error In Evolution” ett gott steg på vägen jämfört med hur det lät på debuten. Om ännu mer vägnötande (vilket jag utgår ifrån att den här skivan för med sig, Nuclear Blast brukar ju vilja ha sina gäng ute på vägarna) kan få orkestern att gå från identitetsskapande till fulländade kan ett tredje album bli en riktigt angelägen historia så småningom.