Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ida Olsson
Ida & Simon, 2008
Skivbolag: 8nio
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-22
Hemsida: www.idaolsson.se

Det är lite schizofrent. Ida Olsson och Simon Ljungman har komponerat tillsammans, plattan heter ”Ida & Simon”, men det är ett släpp som ska tillskrivas soloartisten Ida Olsson - trots att det uppenbart är en duoansträngning. Nåväl, det är främst en frågeställning av akademisk art, låt oss istället fokusera på musiken.

För att vara helt uppriktig, det här är en skiva som nog bara de närmast sörjande verkligen kan tycka riktigt bra om. Tanken att ta avstamp i svensk visa och franska chansoner är i sig inte dum, men det här är en duo som har talang för popmusik (Simon Ljungman ingår ju till exempel i Håkan Hellströms koreograferade kompband) och inget annat. Det visar sig ganska snabbt att formatet är lite för svårt, främst för Ida Olsson.

När exempelvis en snubbe som Rikard Wolff ger sig på det franska blir resultatet sugande och dramatiskt. Han har en förmåga att ge liv och energi åt de mest minimalistiska av sånger. Det är en förmåga som Ida Olsson inte besitter. I längden blir de reflekterande texterna rent av banala.

Jag vet inte riktigt om det beror på att allt är så återhållsamt att det blir platt eller att sångerskan entonigt sjunger i samma höga tonläge för jämnan, men jag vill skrika åt duon att komma in i matchen. Det är en nervpers att ta sig igenom de elva kompositionerna som låter exakt likadant. ”Ida & Simon” saknar nyanser och sådan dynamik som gör att en återhållen platta av det här slaget blommar upp. Jag får ingen känslofeeling över huvud taget inför de här låtarna utan har bara tråkigt. Det är ett bevis på att duon faktiskt missar målet ganska grovt i sin jakt på minimalism.