Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Souldrainer
Architect, 2014
Skivbolag: Vicisolum
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2014-05-20
Hemsida: souldrainer.com

Ni vet när man käkar alldeles för mycket lösgodis och får en sådan där besvärande sockerhinna på alla tänder i hela munnen? Lite så fungerar de symfoniska syntharna på ”Architect”. Även om jag, just likt lösgodis, gillar dem i grunden blir det som kladdiga sockerhinnor över Souldrainers dödslåtar.

Främst för att trion inte har vett att väva in dem på ett klädsamt sätt i sina låtar. Det sker inte med finess utan kladdas bara på utan någon tanke på hur man skapar ett subtilt sound.

Men det må vara hänt, Souldrainers kött och potatis-metal kommer inte gå till historien, men den är ändå klart hemtrevlig. Hitsen uteblir, men hantverket är synnerligen stabilt när gruppen manglar sig igenom tio melodiska spår. I de mest aggressiva stunderna påminner det inte så lite om Hypocrisy (vars Death Row (No Regrets) ju faktiskt är en låt som blir briljant av sockerkladdiga synthmattor) och när Marcus Edvardsson tar ton på svenska i Sorgestjärna får jag rent av lite Shining-vibbar. Något som dock är mer coolt än bra. Souldrainer är helt okej, men ”Architect” är en skiva som är ganska symptomatisk för gruppens undanskymda roll på metalscenen. Det är så att säga mer tal om praktisk och stabil än uppseendeväckande och spektakulär arkitektur.