Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Private Angus
Holmby Hills, 2008
Skivbolag: Infinite Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-03-15
Hemsida: www.privateangus.com

Det brukar vara så att grupper som försöker för mycket när de slår igenom blir tvungna att förändra sig med tiden. Private Angus debutalbum ”The tragical misery tour” som kom för några år sedan var väldigt tillrättalagt, helt i linje med vad som låg i tiden. Det hade inte funkat idag, så mycket har gruppen begripit.

Med två nya bandmedlemmar har de istället sadlat om och slagit in på ett retrospår. Rent spontant: det känns både sökt och en aning desperat. Private Angus framstår som ett gäng utan någon egentlig inriktning eller mål. Ett band som gör det som passar för stunden. Den röda tråden de två skivorna emellan är en längtan efter rampljuset vilket lämnar en aning fadd eftersmak.

Ser man på ”Holmby Hills” som fristående skiva kan dock inte sägas annat än att bandet fått till en stilig retrokänsla. Det är rock n’roll som den spelades för många år sedan mixat med en skönt poppig nerv som garanterat hämtats från Franz Ferdinand och dess gelikar. Någon låt här eller där på ett blandband (jo jag vet att ingen gör sådana längre, men jag gillar termen) hade definitivt inte smakat dåligt.

Men ändå, hela prylen från omslag och klädval till musikalisk inriktning känns en aning påklistrad. Private Angus känns inte som det sanna retrogänget och ska sanningen fram helt och hållet är det inte många låtar på ”Holmby Hills” som står ut. Skivan är en helt okej ljudfasad av popsmart rock, men den saknar hitar. Något Private Angus fortfarande är tillräckligt kommersiella för att vara i skriande behov av. Herrarna får nog finna sig i att söka vidare efter en fungerande stil på en eventuell tredje fullängdare.