Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Private Angus
The tragical misery tour, 2006
Skivbolag: Plugged Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-06-20
Hemsida: www.privateangus.com

Det behöver inte alltid vara så att inställsamt och lättillgängligt är detsamma som dåligt. Det är Private Angus ett bevis på. Göteborgarna löder ihop väldigt radiovänlig popmusik med tillbakalutad rock, modell amerikansk. Allt i en väldigt tillrättalagd ljudbild som känns mer vuxen än upprorisk. Mer mogen än stilbildande. Per definition borde det faktiskt vara ganska ointressant, men faktum är att ”The tragical misery tour” är en skiva som har flertalet poänger.

Att sångaren gärna skulle vilja vara Gavin Rossdale (Bush) hörs tydligt i de rockigare bitarna. Det är ett sångsätt som varken klär hans röst eller låtarna han nyttjar den i. Ett mer originellt uttryckssätt hade varit att föredra. Bättre är det då i de popigare visorna där han faktiskt visar att det finns en del känsla i stämbanden.

Tvärtom är det med musiken. Private Angus gör sig bättre som återhållet rockband med popflörtar än när det tillåts bli lite väl smörigt. Bandet står och velar på en kant där de måste välja om bundsförvanterna ska heta Bush och Default eller Keane. När de kastar sig mellan de två uttryckssätten låter det även om de båda fungerar, lite vilset. ”The tragical misery tour” blir som helhetsupplevelse något splittrad.

Som skrivet i inledningen borde den uppenbart radiolismande musiken vara ganska tam. Men skivan innehåller faktiskt något överraskande flertalet riktigt tilltalande spår. On the road to nowhere är en självklar hitlåt, titelspåret imponerar och trots lite väl Bush-aktig sång är Western Civilization en pondusfull bit. Private Angus tycks ha en grund till att bli något mer än en vanlig dagslända på radion.