Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Frispråkarn
Signerat språkarn, 2008
Skivbolag: Rimskadad
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-25
Hemsida: myspace.com/frisprakarn

Det går inte att komma ifrån att Frispråkarn när han efter lång och trogen tjänst i undergjorden slutligen albumdebuterar låter ganska passé. ”Signerat språkarn” hade utan problem kunnat leverera singlar till Voxpop för tio år sedan om skivan släppts i den våg som sköljde över Sverige då. Frispråkarn tycker säkert att det är en komplimang att kopplas samman med den tidsperioden, men idag känns det inte alls särskilt fräscht.

Svensk hiphop är svårt. Det blir lätt ganska töntigt när klarsynta visdomsord och pekpinnar ska levereras på vårt mångfacetterade språk. Speciellt som så många tycks vara (eller snarare var) intresserade av att säga samma saker på ungefär samma sätt. Frispråkarn är inget undantag. När han albumdebuterar har han inte särskilt mycket nytt att säga och hans försök till samhällsrealism känns bitvis faktiskt ganska fånig.

Nästa tåg nästa buss är en bra låt. Visserligen ganska stereotyp, men ändå med en nerv som saknas i det övriga materialet. Att Frispråkarn är en populär figur i underjorden är inte det minsta konstigt, en låt här och där kan garanterat vara riktigt juste, men i fullängdsformat är han mest förutsägbar och enformig. Även om det inte är något större fel på hans rap.

Tycker man att tiden när artister som Petter, Ken, Ayo och Blues (ja till och med ett stolpskott som Feven fick ju kliva fram i rampljuset) stod på agendan och syntes överallt var underbar är ”Signerat språkarn” säkerligen ett måste. Jag själv kan dock inte känna annat än att det är en tidsperiod som inte stått emot tiden särskilt väl och hade önskat något betydligt mer framåtsträvande från Frispråkarn. Så väl musikaliskt som textmässigt.