Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ljus
S/t, 2013
Skivbolag: Human & Machine
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-11-12
Hemsida: facebook.com/pages/Ljus/320200224715061

Berättelsen som målas i pressmaterial är så brokig att den känns konstruerad. Det speglar det här debutverket på ett förmodligen omedvetet väldigt lyckat sätt. För ja, de musikaliska influenserna är så många och plockade från den svenska scenen att det blir brokigt.

Ni förstår ungefär var jag vill komma. Lite Håkan Hellström här, lite Oskar Linnros där, lite Eldkvarn på något håll, lite Broder Daniel i den värsta ångesten, alla dekadensromantiserande musiker som sjungit om den bistra Stockholmsnatten på hela skivan.

Ljus, eller Daniel Filipsson som det egentliga namnet lyder, har varit med i en rad projekt som aldrig riktigt slagit igenom brett och intrycken på paletten är naturligtvis många. Men det känns inte särskilt troligt att det breda genombrottet kommer nu heller. Identiteten kanske finns i just kombinerandet av alla influenserna, men jag hör mer någon som vilset söker och ivrigt lånar av allt och alla som råkar finnas i närheten inom den svenska indiescenen. Det blir inte så personligt, jag får mer känslan av någon som följer en mall.

Däremot är flera av spåren ganska medryckande. ”Ljus” rymmer klart intressant indiepop som jag garanterat kommer låna mina öron till igen någon gång. Men något bredare genomslag på en redan crowdad popscenen, nej det lär det knappast bli tal om. Då behövs något mer sprängkraftigt än det här ljuset.