Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Islands
Debaser, Malmö
2009-02-13
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2009-02-16
Hemsida: www.islandsareforever.com

”I'm calling Hampus. Hey man, where are you? You are basically free to come, why aren't you?” Sångaren Nicholas Thorburn har snappat åt sig en mobil från publiken och letat fram Hampus i telefonboken. Det är oklart vad Hampus har för förklaring till varför han inte är på Debaser och ser Islands.

Detta underhållande och märkliga inslag inträffar någonstans i mitten av konserten, som fram till tredje låten är ytterst sömnig. Både bandet och publiken verkar måttligt engagerade. Det är först när fiolen plockas fram som det blir liv och rörelse framme vid scenen. Kanske är det den lilla inneboende byfånen i folk som vaknar till och vill dansa.

Islands är en spillra av det smått legendariska indiebandet The Unicorns. En spillra i antal nuvarande medlemmar som figurerat i båda (sångaren) och i hur nyskapande de är, tyvärr. The Arm, Creeper och Pieces of you lockar till dans, men i längden blir konserten sömnig igen. Bandet upprepar samma mönster om och om igen. De gör sin grej halventusiatiskt när sångaren sjunger, för att sedan vika sig dubbla över sina instrument och ge allt de har när han inte sjunger. Om och om igen tills även det är oengagerande.

Det röjs och skakas frenetiskt på långa popluggar efter den vanliga indierock-mallen. Islands är samspelta och bra, men inte särskilt inspirerande. Jag kommer på mig själv med att hoppas att konserten ska vara slut snart. När väl sista låten kommer så är den riktigt bra. Sångaren ställer sig vid synthen som då får en mer framträdande roll och fiolen får veta att den lever. Blandningen av elektroniskt och folkligt är mer spännande och utstickande i mängden av vanliga pop/rock-band och väcker på så vis till slut ett visst intresse.