Recension - Skiva
Vad har 22 nyckelpigor och de Andra gemensamt? Vad sägs om glädje hämtat från de glada 60- och 70-talen? Det är mycket orglar, munspel, tamburiner och riviga surfsolon. Ett tuffare
Beach Boys skulle kunna vara ytterligare ett gemensamt drag banden emellan. Surfmusik med lite mystik. Ja, och så det faktum att det är samma snubbar i båda banden förstås.
22 Pistepirkko är det finska knasrockbandet som gav ut sin första platta i mitten på 80-talet,
The Others är deras alterego när de lirar egenutvalda garagerockcovers.
Vad jag har i min hand är alltså en split bestående av en nyrelease av ett par 22 Pistepirkko-låtar från deras debutep från 1986, samt ett par covers framförda av samma band fast ändå inte. Nu har jag aldrig varit en riktig 22 Pistepirkko-fantast, bara namnet är dumt nog för att avskräcka. Inte för att de är direkt dåliga utan mer för att de egentligen inte är något särskilt alls. Retrovågor kommer titt som tätt, just 60- och 70-talen kommer alltid och för evigt att inspirera artister och band.. Att 22 Pistepirrko gjorde det redan i mitten på 80-talet är väl bara att se som att de fattat grejen tidigare än många andra.
Det som främst skiljer banden åt är den bakomliggande stämningen. 22 Pistepirkko genomsyras av glädje och sprallighet, väldigt mycket
The Rolling Stones, medan The Others frammanar en betydligt mörkare bakgrund. Här och var osar det nästan lite
The Doors rent av. All heder till sköna remixar eller remastringar av gamla plattor och låtar, mycket av det äldre materialet från musikhistorien är både i behov av lite upputsning och en nyexponering.
Men, alltid ett men, det gäller att skilja på vilken målgrupp man vänder sig till. Vill man bara introducera ett gammalt schysst band för nya generationer, inga problem. Det är när det kommer till att ge ut saker och ting som nästan bara har ett samlarvärde för inbitna fans som det blir en svårare balansgång. Nyreleasen av 22 Pistepirkko och deras alterego The Other hamnar någonstans mitt emellan.
Kommentera
Inga kommentarer