Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Vanligt Folk
S/t, 2013
Skivbolag: Progress Productions
Av: Peter Augustinsson
Publicerad: 2013-05-24
Hemsida: www.vanligtfolk.org

Jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle vänta mig när jag fick denna skiva i min hand. Omslaget pryds av kronprinsessan med sin man och dotter som har fått sina ansikten utsuddade och ersatta med svarta fält med stora leenden. För att förbrylla mig ytterligare så har skivbolaget beskrivit bandet med att de inte står bredvid och håller käften. Jag förväntar mig något ungt och punkigt med en stor sked göteborgsk charm.

Bara jag sätter igång skivan så slår de mig på fingrarna direkt. Vanligt Folk har ett mörkt och rytmisk sound på första låten Herrar och Hundar. Det skriker fabrikslokal och tysk industri om låten och jag fastnar direkt för sångarens nästan poesiliknande lek med orden. Känslan av industri stannar kvar i andra spåret, Moralekonomin/Ofreda Biståndet och sången och texten ger nästan en hypnotisk känsla så som de bollar med orden likt hur ett barn provar sig fram när det lär sig tala. På skivans sista två spår fintar de snyggt bort mig och låter synten ta över och ökar på domedagskänslan ytterligare. Det är mörkt, smutsigt och ingen går säker.

Hela epn känns som om man lagt musik på ett spoken word-framträdande och resultatet känns unikt och fräscht. Det enda jag saknar är att de fyra spåren inte skapar någon direkt helhetskänsla och drar åt olika håll. Det ska bli spännande att se vart de rör sig härnäst, det känns det skulle kunna bli vad som helst.