Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Karl Fredrik
VI, 2012
Skivbolag: Sideburn
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-01-16
Hemsida: www.karlfredrik.net

På sin solodebut ”Ingenstans man” satt Karl Fredrik i studion och försökte komma underfund med tekniken samtidigt som han famlade bland referenserna efter vad som egentligen var hans sound. Efter år och år av nötande i band var det uppenbarligen inte helt givet vad han skulle luta sig mot när det var solo som gällde. Mer än att det avskalade stuket och de dystert reflekterande texterna skulle ha en framträdande roll.

När det nu har blivit dags för uppföljaren ”VI” är uttrycket betydligt mer homogent. Karl Fredrik har övervunnit de tekniska barriärerna och famlar inte längre blint bland allt vad svenska poptrubadurer nu hetat de senaste 20 åren. Soundet är fortfarande poppigt, men den här gången vågar sångaren luta sig betydligt mer mot ett visbaserat uttryck.

”VI” är avskalad, den är mörk och den är eftertänksam. Sångrösten är det absolut inget fel på och texterna träffar vid flera tillfällen en eggande nerv. Lite jämntjockt är det förvisso, men här är jag mest upprymd över att Karl Fredrik slutat famla i mörker och faktiskt hittat ett enhetligt uttryck som klär honom. Att börja klaga på enkelspårighet vore med andra ord att sätta krokben för mig själv.

Istället applåderar jag det stadiga klivet framåt och konstaterar att den där Karl Fredrik honom kan det nog bli något av trots allt...