Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Awolnation
Megalithic Symphony, 2012
Skivbolag: Red Bull Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-05-30
Hemsida: awolnationmusic.com

Det här är en sådan där skiva som jag lyssnat på dagligen i flera veckors tid och som jag bitvis tycker är fruktansvärt bra. Men recensionen är oerhört svårskriven. Orden vill inte komma ut. Det känns som att musiken inte bara är svårbeskriven utan att orden som ska ringa in den bara får den att framstå som futtig. Därför blir det så här.

Jag kan helt enkelt inte sätta fingret på Awolnation. Aaron Brunos skötebarn symboliserar nämligen så extremt många olika saker på en och samma gång. Inställningen är extremt rock. Melodisinnet är extremt pop. Tonerna är i stor utsträckning elektroniska. Mentaliteten ibland rent soulig. Slutresultatet är lika bländande som det är splittrat.

När jag ska försöka samla ihop mig och lista favoritlåtar inser jag att det är en lista som inte kan skrivas utan att Soul Wars, Jump On My Shoulders, Burn It Down, Kill Your Heroes, singelsläppet Sail och en bunt låtar ytterligare måste vara med. Gemensam nämnare? Att de är helt olika typer av låtar till sin natur kanske? Som sagt, spännvidden är enorm, men ändå känns sammanhanget alldeles självklart och Aaron Bruno har ett sinne för medryckande låtsnickeri som är få förunnat.

Den enda baksidan jag kan hitta här är att den experimentlusta och spännvidd som visas upp på ”Megalithic Symphony” förmodligen gör sig som allra bäst just i skivformatet och att en överföring till livescenen kan bli problematisk.

I slutet av veckan ställer sig Awolnation på scen på Siestafestivalen. Jag är ganska övertygad om att det inte kommer imponera alls i samma utsträckning som den här skivan.