Recension - Skiva
Det här är klockrent! 5/5 i betyg, topp ett på årsbästalistan!! Ja, i alla fall om en recenserar bandnamn plus albumtitel. Så är som bekant sällan fallet och det ska sägas att jag var kluven till bandets debutskiva ”Sommarfågel”. Några riktigt fina låtar, charmigt men ojämnt. Samt det irriterande i att jag tänkte på
Vapnet hela tiden, eftersom vi i södra Sverige undantagslöst klumpar ihop Norrland till ett enda landskap.
Två år har passerat och
Väärt släpper uppföljaren ”Palla Orka” och det har hänt en hel del på de åren. Det låter som ett äldre, mer vemodigt och mer eftertänksamt band som valt att utgå från debutskivans mer nedtonade spår.
Vi pratar om oss själva, gärna i tredje person, vem har tid att lyssna
Ett band som inte rusar in i ”det nya” utan snarare ser tillbaka på det som varit. Ett mörker och en närvarande död, exempelvis i den vackra
Surkas. Ett mer finstämt Väärt som andas sådant som en götalänning tror hör Lappland till. Musik med orglar och fioler som matchar texterna väl. Ett mer enhetligt verk än ”Sommarfågel”. Sedan är det svårt att tycka illa om sången. Såväl dialekten som stämmorna, men kanske framför allt inlevelsen.
Palla orka lyssna på hatet, palla orka bry sig alls
De som ser ned på andra, har en självbild fylld av hat
I de raderna träffar Väärt något i mig, en tonåring som börjar bli vuxen och dennes inställning till omvärlden. Skivan kommer till mig något sent, onekligen hade den uppskattats mer för några år sedan, men den berör likväl. Inte allt, vissa delar kan jag knappt relatera till, men många av låtarna. Det här är en skiva att ta med på långa ensamma promenader i naturen eller att stanna upp och tänka efter till. Saker vi alla behöver då och då.

Relaterat
Väärt (2010-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer